Hoppfullt

Efter att ha kämpat med att få min trio att fungera har jag tillslut fått ge upp. De senaste två månaderna blev relationen mellan Mira och Zelda bara sämre tills det helt enkelt inte gick längre.

 

Så för två veckor sedan tog jag och Mira tåget hem till västkusten och mötte upp Sofia i Göteborg. Sofia ska ha Mira på foder över vintern. Mira har flyttat ihop med Sofias holländarhona Tamara och de verkar trivas väldigt bra ihop! Så det känns riktigt bra och lika skönt känns det att få ha harmoni hos mina töser här hemma. Att ha två kaniner som inte är sams är riktigt jobbigt, inte bara för kaninerna utan även för mig blir det en psykisk stress att ständigt se Mira jaga Zelda.

 

Så trots att det är tomt utan min busfröken så är det ändå en stor lättnad att komma hem och känna harmonin i rummet.

 

Just nu är vi i slutspurten av delkursen parasitologi. En hel massa latinska och svenska namn på diverse loppor och löss, rundmaskar och bandmaskar, flundror och flugor och en hel massa protozoer.

 

Det är både äcklande och intressant på samma gång att lära sig om alla parasitsjukdomar men ett avbrott i studierna är aldrig fel. Ikväll bjöd viltmedicinska gruppen på VMF in till en föreläsning om viltsjukdomar med en väldigt duktig viltveterinär från SVA. Det var en riktigt givande och intressant kväll, att jag dessutom kände igen flera av sjukdomarna och parasiterna han tog upp gjorde det hela ännu bättre!

 

Nu ska jag försöka trycka inte lite fler livscykler före sängdags.