Hoppfullt

Just nu är vi i slutspurten av delkursen parasitologi. En hel massa latinska och svenska namn på diverse loppor och löss, rundmaskar och bandmaskar, flundror och flugor och en hel massa protozoer.

 

Det är både äcklande och intressant på samma gång att lära sig om alla parasitsjukdomar men ett avbrott i studierna är aldrig fel. Ikväll bjöd viltmedicinska gruppen på VMF in till en föreläsning om viltsjukdomar med en väldigt duktig viltveterinär från SVA. Det var en riktigt givande och intressant kväll, att jag dessutom kände igen flera av sjukdomarna och parasiterna han tog upp gjorde det hela ännu bättre!

 

Nu ska jag försöka trycka inte lite fler livscykler före sängdags. 

 

Imorgon är det dags för hemmatävling i Uppsala igen. Jag tänkte gå igenom hur vi laddar upp och vad jag packar inför tävling.

 

I förra helgen tog Mira sin sista pinne i krok lätt och blev medelsvårklassad i kroken. Eftersom det är krok imorgon också så fick hon träna lite på medelsvårhinder i onsdags. Hon fattade grejen ganska snabbt även om hon inte riktigt greppat att hindren blir längre också. De andra två fick också hoppa lite när vi ändå hade banan uppe. Igår gick jag ut med Brumma och Mira i sele lite, ca 20-30 min var för att röra på dem och idag har de fått vara hemma och vila. Zelda är inte jätteförtjust i selpromenader så hon fick stanna inne igår också.

 

Till imorgon ska jag förbereda bana, planera vägen och vilka hinder och kombinationer som ska vara med. Jag kommer nämligen förmodligen vara domaraspirant i vår och därför behöver jag öva på just att bygga banor.

 

Selar och koppel

Extra hö

Vattenskålar

Fleecefiltar nu när det blivit kallare

Kompostgaller

Godis att få efter lopp

Handduk att torka blöta tassar med

Pressenning 

Tävlingsböcker

 

Lunch, mellanmål och choklad

Varma kläder

Regnkläder

 

 

Första delkursen för terminen är snart avklarad. Vi har rivstartat med virologi, läran om virus, och imorgon ska de sista grupperna hålla sina redovisningar. Vi har nämligen delats in i grupper för att fördjupa oss i varsitt virus. Min grupp har grottat in oss på Orfvirus som orsakar blåsor och hudutslag på framför allt får och getter.

 

Virus är ganska fascinerande. De lever men ändå inte. De har ett genom med nukleinsyror som kodar för olika proteiner men samtidigt sker inga metaboliska processer i ett virus. För att replikera sig måste ett virus ta sig in i en levande cell. Hur de sedan beter sig skiljer sig mellan virusfamiljer.

 

Passande nog verkar större delen av klassen, och skolan för den delen, ha dragit på sig förkylningsvirus. Jag är inte undantagen men verkar ha fått en mild släng och är på bättringsvägen. Skönt med tanke på att det vankas tävling i Stockholm till helgen! Tyvärr får inte Mira följa med men både Brumma och Zelda ska starta.

 

 

 

Så var det sista augusti igen. För ett år sen var det kvällen före min första dag på veterinärprogrammet. Allt var nytt och både spännande och läskigt på samma gång!

 

Nu, ett år senare, sitter jag i mitt egna rum i Uppsala. Kaninerna ligger på mattan bredvid och imorgon börjar jag andra året. Det känns bra. Och spännande. Och läskigt. Och på något sätt hemvant. Nu börjar vardagen igen men föreläsningar, labbar och alldeles för sena skypekvällar. Okej, lite kalas kanske också kommer med på ett hörn 

 

Skillnaden är att jag hittils bara jobbat med och lärt mig om våra husdjur. Nu i höst ska vi börja studera det som gör dem sjuka, nämligen virus, bakterier, parasiter och gudvetvad. Imorgon börjar vi kasta oss in i virusens värld! Dessutom ska vi för första gången vara i det stora nya huset som blev färdigt i sommar. Spännande!

 

 

Hallå!

 

Jag och kaninerna är hemma hos mina föräldrar i sydväst. Kaninerna njuter att av bo ute i utehägnet och jag sommarjobbar för att få in lite extra slantar. 

 

Trots jobb har jag hunnit med ett par tävlingar i sommar, senast idag! Jag och en gammal västkust-klubbis åkte ner till Skåne och hoppade. På grund av Myxomatosutbrott var väldigt många starter strukna så tävlingen blev väldigt liten. Vi styrde bilen hemåt redan klockan ett!

 

Kaninerna gick bra, jag hade med mig Fanny och Pippin, min systers kaniner så det blev fem totalt som jag startade i krok lätt. 

 

Först ut var Mira, hon gick två toppenfina rundor utan fel och landade därmed på tredjeplats och tog pinne!

 

Fanny var nästa. Hon hoppade fint men blev väldigt varm och trött på slutet så hon drog på sig ett par fel. 

 

Pippin var lite stressad, han och jag känner inte varandra jättebra så samarbetet var väl inte på topp men vi kom igenom banan på ett par fel i varje runda.

 

Zelda gick som bara den, jag vet inte vad som tagit åt henne! Hon hoppade nästan varje hinder och rev bara ett i varje omgång. Duktig!

 

Brumma tyckte att marken var mer intressant än hindren. Hon hoppade, och fick upp en del fart för att sen tvärstanna och bara vilja äta. Suck. Hon fick också ett fel i varje runda.

Det har visst blivit mycket kaniner här. Hoppsan. Jag tänkte ta igen lite.

 

Nu har jag mindre än en vecka kvar på mitt första år som veterinärstudent! Fem dagar och en tenta. Som ni kanske förstår ligger fokus på att plugga till tentan som den här gången är på allmän immunologi. Man kan se den sista delkursen på organens struktur och funktion som en upptakt till höstens stora kurs, allmän sjukdomslära på 30 hp. 

 

I höst blir det dessutom en stor förändring! VH-fakulteten flyttar nämligen in i det nya huset, VHC - Veterinärmedicinskt och Husdjursvetenskapligt centrum. Alltså helt nybyggda och fräscha (och svindyra) lokaler. Jag hoppas verkligen att det blir bra eftersom det kostat SLU multum att bygga! 

 

Igår var jag också på introduktion för att jobba som skottare på hästkliniken. Än så länge har jag ingen fast dag utan ska hoppa in där det behövs men förhoppningsvis drar det in lite fler kronor i månaden.

 

Tjolahopp!

 

Den här veckan har jag verkligen fullt upp! Det vankas amöbaspex imorgon och all ledig tid går till att öva, öva öva. Dessutom har vi börjat med terminens sista delkurs, immunologi, som är ganska avancerat och svårt att få ihop. Och på det hade jag lurvponnyn idag.

 

Trots allt som behöver göras fick jag en sådär jättehärlig känsla ikväll när jag cyklade hem från stallet efter en mysig körtur i kvällsolen. Det kan ha något att göra med att mitt sommarjobb spikades idag men jag kände verkligen är gud vad lycklig jag är som lever! Jag läser min drömutbildning, har tre fantastiska långöron, världens bästa vänner och en underbar familj! Dessutom är det snart sommarlov! 

 

Tack alla som bidrar till att göra mitt liv så fint och meningsfullt i både upp- och nedgång!

 

Idag är det skvalborg, det vill säga dagen före kvalborg som är dagen före valborg. Uppsalas studenter är bra på att festa till det helt enkelt. Själv firade jag skvalborg med att gå på föreningsmöte på kåren med efterföljande pub (grillade spett i alla dess former stod på menyn). 

 

På mötet diskuterades både nya hundgårdar i samarbete med Campus Canis, Fikautskottets stadgar och hur det ska gå till när alla djursjukskötarstudenter i Skara kommer flytta hit till hösten, något som helt klart kommer bli både rörigt och krångligt men samtidigt roligt att få lära känna sina framtida kollegor bättre. Vi kommer ju trots allt att jobba nära djursjukskötarna som färdiga veterinärer.

 

Sen avslutade jag och Brumma kvällen med att ta en kvällspromenad precis innan det blev mörkt, Brumma tyckte dock att det blev lite läskigt när det var lite halvmörkt ute.

 

Nu är jag hemma över påsk. Riktigt skönt att komma bort från skolan ett par dagar!

 

Dagen spenderades på Nordens Ark, en riktigt trevlig djurpark tycker jag. Sen på kvällen fick kaninflickorna gå ut och äta gräs i stora hagen och nu sitter de och myser i ett välhalmat hus.

 

Glad påsk!

 

Redan April? Halvvägs igenom? Hur hände det? Två månader kvar på första året som veterinärstudent? Säkert?

 

Här hemma har det hänt grejer. Ganska plötsligt blev det bestämt att tre skulle bli fyra och ett par dagar senare flyttade Mira in. Mira är en jättego tjej på ett år och obeskrivligt söt. Jag tog emot henne på ett villkor; hon måste kunna gå tillsammans med mina. Och nu, två och en halv vecka senare, varav Mira bodde i duschen under två, så ligger hon, Brumma och Zelda tillsammans på mattan och softar. Alltså har mitt par blivit en trio och det är underbart!

 

Mira ägs inte av mig utan är bara här på foder men vem kan stå emot en sån här sötnos?

 

Seg dag idag. Jag ska strax försöka ta mig ut och motionera Brumma innan jag tänkte ta en dust med mikroskåpet och histologipreparaten. 

 

I veckan har det varit vår, varmt och soligt! Tyvärr har jag haft mycket att göra så kaninerna har knappt kommit ut något. Men igår var båda ute och promenerade i eftermiddagssolen! Brumma börjar fatta det här med promenad och Zelda är på god väg. 

 

Skolan flyter på, de snaste veckorna har det varit fullt fokus på matsmältningsapparaten med mycket dissektioner av alla möjliga husdjursslag. Främst de med lite mer komplicerade matsmältningssystem. På fredag är det tenta i histologi (mikroskopering), därav den frivilliga lördagsturen till skolan.

 

Imorgon, det vill säga om 40 minuter, är det den fjärde februari. Det betyder att det är ett år sedan en liten svartbrokig kaninunge kom till världen hos Fia, Snöflingans kaniner. Hon var en av flera i en stor kull. Hennes mamma var Cobra och hennes pappa hette Joel. När hon var ett par veckor gammal såg jag henne på en annonsbild. Jag föll pladask och någon månad senare, den 26 april var hon äntligen hemma efter en lång resa.

 

Snöflingans Majesty of Queen var hennes namn. Ganska snabbt fick hon heta Vera. Vackra Vera. Söta Vera. Alldeles underbaraste Vera.

 

Hon var min första hoppare. Tillsammans skulle vi lära oss hur allt går till och bli världsbäst! Eller åtminstone tävla och ha kul. Vera skulle bli gammal här hos mig.

 

Men lyckan blev kort. Den trettonde oktober förra året blev Vera sjuk och dog under natten. Hon blev åtta månader och tio dagar gammal. Imorgon skulle hon blivit ett år. Jag blir så glad varje gång jag ser mitt lilla par här hemma med samtidigt fylls jag av en sorg.

 

 

Idag fick jag äntligen nycklarna till mitt alldeles egna korridorsrum (ja, jag räknar ett förstahand hyreskontrakt som mitt). Det är visserligen betydligt mindre och något sunkigare än ettan och dessutom med delat kök men jag kan å andra sidan inreda rummet till mitt och göra mig mer hemmastadd. Här kan jag bo så länge jag vill utan att flytta runt mellan andrahandskontrakt och inneboende, otroligt skönt att ha den tryggheten! Något som långt ifrån alla Uppsalas studenter har tyvärr.

 

Eftersom min gamla hyresvärd skulle komma hit ikväll så passade jag på att flytta alla mina grejer på en gång, lika bra att få det gjort liksom. Alltså spenderades fredagseftermiddagen åt att springa fram och tillbaka med grejer och kvällen gick åt till att försöka få ordning i kaoset. Något jag lyckats med någorlunda för nu i alla fall.

 

 

 

 

I förrgår firade jag min tjugonde födelsedag hemma med världens bästa syster och familj, avslutade dagen med att ta tåget tillbaka tillbaka till Uppsala. Snart är det nämligen tenta i biomedicin! Rättare sagt, imorgon kl 8-14 skriver vi tentan. Jag har gått igenom målen beklänges och framlänges och det känns som att det sitter någorlunda. Kanske sover med mössa inatt så det inte rinner ut genom öronen?

 

Brumma och Zelda är med mig i Uppsala, de har verkligen hittat varandra och trivs så bra tillsammans. Jag är otroligt glad för deras skull och lättad över att saker och ting äntligen börjar stämma.

 

Sofia

Idag var det dags för operation, nu skulle den onda tån bort!

Strax efter åtta traskade jag ner till djursjukhuset (underbart att ha det så nära) för att lämna in Brumma. Vi blev sittandes i väntrummet i 45 minuter (!) med en hel massa hundar. Jag tyckte det var jättejobbigt men Brumma samlade sig fort och började helt coolt smaska hö och äta nattbajs där inne i transporten. Inte nämnvärt påverkad av all hundlukt och ståhej. Okej, när två schnausrar började skälla blev det otäckt men hon kom över det snabbt. Jag tror nästan att matte tyckte det var äckligare än kaninen.

 

Väl inne på undersökningsrummet blev jag varse om att den kaninen inte är i akut behov av en openbur i alla fall,  klättrade på dörren för att komma ut på bordet. "Det är trååkigt i buren!"

 

Hela dagen var jag så orolig att jag inte var hungrig alls. Tryckte i mig massa fika på mötet men ville nog egentligen inte ha det. Gick hem för att inte behöva sitta och vänta på samtalet från veterinären men det hjälpte inte. Jag fick sitta och vänta i alla fall. När telefonen äntligen ringde och jag fick veta att allt gått bra blev jag så lättad!

 

Väl hemma började Brumma äta direkt. Först på sina maskrosblad som jag hittade (!) på vägen hem (jag gick ju as you know) och sen direkt på sin kvällsgiva med pellets. Jag hastade iväg till kåren, försenad som alltid, och när jag kom hem satt bebis och smaskade hö. En hel bunt fina pluttar har hon också lämnat.

 

Vad hände med den lilla nervösa, livrädda ulltussen jag hämtade för tre veckor sedan?

 

Natten mellan fredag och lördag satt jag lammvakt tillsammans med en kursare. Alltså att vi var ute hos fåren som ska lamma och kollade så att allt gick rätt till, redo att rycka in om något skulle gå fel. 

 

Det var ett par redan födda lamm som behövde extra omvårdnad som nappades ett par gånger under natten. Varav en fyrling som dog tidigt in på natten. Alldeles pytteliten och bara ett par dagar gammal. Hens tre syskon var lite bättre i alla fall och åt litegrann i alla fall.

 

Allt var lugnt nästan hela natten och vi började tro att det inte skulle komma några lamm den natten. Tji fick vi. Runt 4 på morgonen föddes två friska små lammungar och vi fick vara med och titta hela vägen. Att se ett liv komma till världen är verkligen något alldeles speciellt. 

 

Jag fick se både det bästa och det sämsta med att föda upp djur den natten.

 

Och imorgon har vi fått tid för Brummas amputation, orolig både för det ena och det andra.

Igår morse när kaninerna fick frukost det första som hände i sedvanlig ordning (Jag skulle bara våga typ gå på toa eller bädda sängen före kaninfrukosten!) så märkte jag att Brumma inte ville stödja på vänster framtass. Jag plockade upp henne och såg att tassen var full med blod och en klo så ut att vara bruten. Senare märkte jag att matskålen var alldeles blodig den också.

 

Jag hade bråttom iväg och eftersom hon verkade pigg och åt bra så åkte jag för att hjälpa till att flytta en häst. Väl hemma igen bar det iväg till UDS omedelbums där det konstaterades ganska snabbt att det behövde tvättas och röntgas för att se vad som var felet överhuvud taget. Så Brumma fick lite sederingsmedel, det är inte så lätt att få en kaninbebis att sitta still för röntgen och undersökning.

 

 

 

 

Ikväll bjöd Veterinärmedicinska föreningen, veterinärstudenternas egen kår, in till årsmöte. En hel massa poster till alla möjliga utskott skulle väljas, allt från en ny styrelse till vem som ska vara krukväxtansvarig under nästa år.

 

Själv blev jag invald på två poster. Som årkursrepresentant på FiQ som är kårens eget fikautskott och där jag hänger mest varje tisdag ändå och som ledamot i DjurEtiska utskottet som jobbar med att bjuda in till diskussion om djuretiska frågor (you don't say) då det inte får så mycket plats i själva utbildningen. Jag tror att detta kommer bli riktigt bra och hoppas på ett kul och inspirerande år framöver!

 

Efter mötet, som tog sin tid med tanke på alla mer eller mindre krångliga val, bjöds det på soppa. Ett måste på VMF:s förenings- och årsmöten och vid den här årstiden passar soppa perfekt en onsdagskväll.

 

/Sofia

Slutade en timma tidigt men basgruppsmötet idag så det blev en kanintimma. Brumma har fått komma ut och skutta och sover så gott nu. Det är verkligen lugnt i lägenheten nu. Alla sover. Passade på att fota Brumma lite nu när det är ljust ute så bilderna inte bara blir blurr.

 

 

I veckan har jag fullt upp känns det som. Ikväll ska jag baka och sälja fika på kåren, imorgon är det årsmöte på VMF och på torsdag åker jag hem till västergötland. På fredag ska jag auskultera på blå stjärnan i Göteborg, hoppas på att det blir intressant!

 

Åka hem är skönt men det innebär samtidigt att långöronen är kvar i Uppsala. En vän ska sköta om dem men man blir ju ändå orolig så fort man ska lämna dem mer än över dagen. Nåja, det kommer nog gå alldeles utmärkt!