Efter att ha kämpat med att få min trio att fungera har jag tillslut fått ge upp. De senaste två månaderna blev relationen mellan Mira och Zelda bara sämre tills det helt enkelt inte gick längre.
Så för två veckor sedan tog jag och Mira tåget hem till västkusten och mötte upp Sofia i Göteborg. Sofia ska ha Mira på foder över vintern. Mira har flyttat ihop med Sofias holländarhona Tamara och de verkar trivas väldigt bra ihop! Så det känns riktigt bra och lika skönt känns det att få ha harmoni hos mina töser här hemma. Att ha två kaniner som inte är sams är riktigt jobbigt, inte bara för kaninerna utan även för mig blir det en psykisk stress att ständigt se Mira jaga Zelda.
Så trots att det är tomt utan min busfröken så är det ändå en stor lättnad att komma hem och känna harmonin i rummet.
Just nu är vi i slutspurten av delkursen parasitologi. En hel massa latinska och svenska namn på diverse loppor och löss, rundmaskar och bandmaskar, flundror och flugor och en hel massa protozoer.
Det är både äcklande och intressant på samma gång att lära sig om alla parasitsjukdomar men ett avbrott i studierna är aldrig fel. Ikväll bjöd viltmedicinska gruppen på VMF in till en föreläsning om viltsjukdomar med en väldigt duktig viltveterinär från SVA. Det var en riktigt givande och intressant kväll, att jag dessutom kände igen flera av sjukdomarna och parasiterna han tog upp gjorde det hela ännu bättre!
Nu ska jag försöka trycka inte lite fler livscykler före sängdags.
Idag damp Zeldas nya sele ner i brevlådan. Jag har ett tag funderat på att skaffa en bogsele till henne och i förra veckan beställde jag en vit från melodys selar.
Självklart så testades den så fort den kommit!
Den var tyvärr lite kort över bogen så nu är den tillbakaskickad för justering så får vi hoppas den sitter bättre sen!
Tillsammans med det nya regnbågsfärgade kopplet är den om inte annat ruskigt snygg!
Imorgon är det dags för hemmatävling i Uppsala igen. Jag tänkte gå igenom hur vi laddar upp och vad jag packar inför tävling.
I förra helgen tog Mira sin sista pinne i krok lätt och blev medelsvårklassad i kroken. Eftersom det är krok imorgon också så fick hon träna lite på medelsvårhinder i onsdags. Hon fattade grejen ganska snabbt även om hon inte riktigt greppat att hindren blir längre också. De andra två fick också hoppa lite när vi ändå hade banan uppe. Igår gick jag ut med Brumma och Mira i sele lite, ca 20-30 min var för att röra på dem och idag har de fått vara hemma och vila. Zelda är inte jätteförtjust i selpromenader så hon fick stanna inne igår också.
Till imorgon ska jag förbereda bana, planera vägen och vilka hinder och kombinationer som ska vara med. Jag kommer nämligen förmodligen vara domaraspirant i vår och därför behöver jag öva på just att bygga banor.
I kaninernas packning har jag:
Selar och koppel
Extra hö
Vattenskålar
Fleecefiltar nu när det blivit kallare
Kompostgaller
Godis att få efter lopp
Handduk att torka blöta tassar med
Pressenning
Tävlingsböcker
I min packning har jag:
Lunch, mellanmål och choklad
Varma kläder
Regnkläder
Och säkert en massa annat som jag stoppar med i sista minuten
Bilder tagna av Emma Almquist senaste tävlingen i Uppsala
Kaninhoppning såklart! Varför stiger man annars upp halv sju en lördagmorgon?
I dag var det tävling hos 08 kaninhopparteam. Härlig tävling med fint väder och roliga människor! Det var cup i krokbana och Brumma och Zelda var med. Mira fick vara hemma och kurera sina öron. I första klassen slarvade båda ganska mycket i början men tog sig på slutet. Tyvärr drog Brumma på sig två småfel och fick inte hoppa final. Zelda sprang på fint och hoppade också!
I andra klassen var Zelda igång och klarade flera stora hinder galant. Två hinder trillade trots ansträngningarna och hon fick inte gå final. Brumma gick en fin felfri runda i grunden och trots att hon i finalen fick lite väl bråttom och drog med sig två bommar i farten så lyckades hon knipa den sista pinnen och bli medelsvårklassad även i krokbana!
Första delkursen för terminen är snart avklarad. Vi har rivstartat med virologi, läran om virus, och imorgon ska de sista grupperna hålla sina redovisningar. Vi har nämligen delats in i grupper för att fördjupa oss i varsitt virus. Min grupp har grottat in oss på Orfvirus som orsakar blåsor och hudutslag på framför allt får och getter.
Virus är ganska fascinerande. De lever men ändå inte. De har ett genom med nukleinsyror som kodar för olika proteiner men samtidigt sker inga metaboliska processer i ett virus. För att replikera sig måste ett virus ta sig in i en levande cell. Hur de sedan beter sig skiljer sig mellan virusfamiljer.
Passande nog verkar större delen av klassen, och skolan för den delen, ha dragit på sig förkylningsvirus. Jag är inte undantagen men verkar ha fått en mild släng och är på bättringsvägen. Skönt med tanke på att det vankas tävling i Stockholm till helgen! Tyvärr får inte Mira följa med men både Brumma och Zelda ska starta.
För ett par veckor sedan märkte jag att Mira kliade sig lite i öronen. Inte något extremt men tillräckligt för att jag skulle märka det.
I förra veckan tyckte jag att kliandet ökade så mycket att jag bestämde mig för att ta med henne till veterinären och kika. Så sagt och gjort, vi fick en tid hos Marianne i fredags och minnsann var det en liten öroninfektion som retades i ena örat. Vi fick med oss örondroppar hem att ge i 14 dagar och skulle sen tillbaka för att se att det läkt.
Men Mira hade andra planer. Igår märkte jag en konstig hudförändring, som en platta i huden på vänster sida om hjässan, samma som det infekterade örat. För att ta det säkra före det osäkra så åkte vi in idag så Marianne fick titta på det men hon lyckades inte heller reda ut vad det är så det får väl vara kvar så länge det inte växer mer. Det sitter bara i huden så det hänger troligast inte ihop med öroninfektionen.
Marianne passade på att kika i öronen också och det såg redan mycket bättre ut så vi behöver bara fullfölja behandlingen men vi behöver inte komma tillbaka igen. Skönt! Som förebyggande åtgärd tyckte Marianne att jag sen ska tvätta hennes (och andra vädurs-)öron regelbundet med örontvätt. Just för att hängande öron är en defekt som gör att hörselgången blir väldigt smal. Det medför förstås att det bli instängt och varm i örat och en bra grogrund för bakterier.
Så var det sista augusti igen. För ett år sen var det kvällen före min första dag på veterinärprogrammet. Allt var nytt och både spännande och läskigt på samma gång!
Nu, ett år senare, sitter jag i mitt egna rum i Uppsala. Kaninerna ligger på mattan bredvid och imorgon börjar jag andra året. Det känns bra. Och spännande. Och läskigt. Och på något sätt hemvant. Nu börjar vardagen igen men föreläsningar, labbar och alldeles för sena skypekvällar. Okej, lite kalas kanske också kommer med på ett hörn
Skillnaden är att jag hittils bara jobbat med och lärt mig om våra husdjur. Nu i höst ska vi börja studera det som gör dem sjuka, nämligen virus, bakterier, parasiter och gudvetvad. Imorgon börjar vi kasta oss in i virusens värld! Dessutom ska vi för första gången vara i det stora nya huset som blev färdigt i sommar. Spännande!
Nu när vi är hemma på sommarlov så bor vi med en liten skogsbacke precis bakom huset. Där brukar kaninerna få skutta lösa på kvällarna när det blivit lite svalare. Härligt tycker kaninerna!
Här är lite bilder från en sån kväll för ett par veckor sedan.
Jag och kaninerna är hemma hos mina föräldrar i sydväst. Kaninerna njuter att av bo ute i utehägnet och jag sommarjobbar för att få in lite extra slantar.
Trots jobb har jag hunnit med ett par tävlingar i sommar, senast idag! Jag och en gammal västkust-klubbis åkte ner till Skåne och hoppade. På grund av Myxomatosutbrott var väldigt många starter strukna så tävlingen blev väldigt liten. Vi styrde bilen hemåt redan klockan ett!
Kaninerna gick bra, jag hade med mig Fanny och Pippin, min systers kaniner så det blev fem totalt som jag startade i krok lätt.
Först ut var Mira, hon gick två toppenfina rundor utan fel och landade därmed på tredjeplats och tog pinne!
Fanny var nästa. Hon hoppade fint men blev väldigt varm och trött på slutet så hon drog på sig ett par fel.
Pippin var lite stressad, han och jag känner inte varandra jättebra så samarbetet var väl inte på topp men vi kom igenom banan på ett par fel i varje runda.
Zelda gick som bara den, jag vet inte vad som tagit åt henne! Hon hoppade nästan varje hinder och rev bara ett i varje omgång. Duktig!
Brumma tyckte att marken var mer intressant än hindren. Hon hoppade, och fick upp en del fart för att sen tvärstanna och bara vilja äta. Suck. Hon fick också ett fel i varje runda.
Bilderna är från onsdagens tävling i Lysekil eftersom ingen fotade mina idag, alla är fotade av Mathilda A. Gullholm.
Det har visst blivit mycket kaniner här. Hoppsan. Jag tänkte ta igen lite.
Nu har jag mindre än en vecka kvar på mitt första år som veterinärstudent! Fem dagar och en tenta. Som ni kanske förstår ligger fokus på att plugga till tentan som den här gången är på allmän immunologi. Man kan se den sista delkursen på organens struktur och funktion som en upptakt till höstens stora kurs, allmän sjukdomslära på 30 hp.
I höst blir det dessutom en stor förändring! VH-fakulteten flyttar nämligen in i det nya huset, VHC - Veterinärmedicinskt och Husdjursvetenskapligt centrum. Alltså helt nybyggda och fräscha (och svindyra) lokaler. Jag hoppas verkligen att det blir bra eftersom det kostat SLU multum att bygga!
Igår var jag också på introduktion för att jobba som skottare på hästkliniken. Än så länge har jag ingen fast dag utan ska hoppa in där det behövs men förhoppningsvis drar det in lite fler kronor i månaden.
Idag styrde jag och tre fantastiska klubbisar bilen mot Sandviken och tävling hos Gästrike kaninhopparteam!
Solen sken hela dagen men det blåste också riktigt rejält så Det var många hinderstöd som trillade under dagen och kaninerna var lite på tå. Det blev inte direkt bättre av en stundvis ganska stor publik eftersom det arrangerades barnens dag samtidigt.
Brumma och Zelda fick åka med, Mira är nämligen nykastrerad och får inte tävla än. Dubbla rak lätt stod på schemat för tjejerna och det gick toppenbra! Brumma var lite ofokuserad i första klassen men det räckte ändå till placering och sista pinnen upp till medelsvår. Alltså hon klassade upp sig till medelsvår klass i rak och får då inte starta rak lätt längre. Därför fick hon gå den andra klassen utom tävlan och där gick hon som en klocka! Hon är fantastisk den lilla kaninen!
Zelda tyckte att hoppning var roligt idag men hindren var lite väl höga så hon tog bara de första två bommarna på de flesta hinder. Vissa klarade hon dock jättefint och hoppade och klarade till och med en maxad motlutslåda!
Allt som allt en kul tävlingsdag, tack alla som gjorde den!
Den här veckan har jag verkligen fullt upp! Det vankas amöbaspex imorgon och all ledig tid går till att öva, öva öva. Dessutom har vi börjat med terminens sista delkurs, immunologi, som är ganska avancerat och svårt att få ihop. Och på det hade jag lurvponnyn idag.
Trots allt som behöver göras fick jag en sådär jättehärlig känsla ikväll när jag cyklade hem från stallet efter en mysig körtur i kvällsolen. Det kan ha något att göra med att mitt sommarjobb spikades idag men jag kände verkligen är gud vad lycklig jag är som lever! Jag läser min drömutbildning, har tre fantastiska långöron, världens bästa vänner och en underbar familj! Dessutom är det snart sommarlov!
Tack alla som bidrar till att göra mitt liv så fint och meningsfullt i både upp- och nedgång!
Idag är det skvalborg, det vill säga dagen före kvalborg som är dagen före valborg. Uppsalas studenter är bra på att festa till det helt enkelt. Själv firade jag skvalborg med att gå på föreningsmöte på kåren med efterföljande pub (grillade spett i alla dess former stod på menyn).
På mötet diskuterades både nya hundgårdar i samarbete med Campus Canis, Fikautskottets stadgar och hur det ska gå till när alla djursjukskötarstudenter i Skara kommer flytta hit till hösten, något som helt klart kommer bli både rörigt och krångligt men samtidigt roligt att få lära känna sina framtida kollegor bättre. Vi kommer ju trots allt att jobba nära djursjukskötarna som färdiga veterinärer.
Sen avslutade jag och Brumma kvällen med att ta en kvällspromenad precis innan det blev mörkt, Brumma tyckte dock att det blev lite läskigt när det var lite halvmörkt ute.
Nu är jag hemma över påsk. Riktigt skönt att komma bort från skolan ett par dagar!
Dagen spenderades på Nordens Ark, en riktigt trevlig djurpark tycker jag. Sen på kvällen fick kaninflickorna gå ut och äta gräs i stora hagen och nu sitter de och myser i ett välhalmat hus.
Redan April? Halvvägs igenom? Hur hände det? Två månader kvar på första året som veterinärstudent? Säkert?
Här hemma har det hänt grejer. Ganska plötsligt blev det bestämt att tre skulle bli fyra och ett par dagar senare flyttade Mira in. Mira är en jättego tjej på ett år och obeskrivligt söt. Jag tog emot henne på ett villkor; hon måste kunna gå tillsammans med mina. Och nu, två och en halv vecka senare, varav Mira bodde i duschen under två, så ligger hon, Brumma och Zelda tillsammans på mattan och softar. Alltså har mitt par blivit en trio och det är underbart!
Mira ägs inte av mig utan är bara här på foder men vem kan stå emot en sån här sötnos?
Annars har jag fullt upp som vanligt. Om drygt en vecka stundar stora anatomitentan, eller gatloppet som studenterna kallar den. En praktisk anatomitenta med flera stationer där man får fem minuter på sig vid varje station med frågor som:
Vilka strukturer är markerade? Svara på latin
eller
Ange ursprung, fäste och funktion för följande muskler
Och alla möjliga kombinationer av dessa. Det blir nog en tuff tenta men samtidigt är anatomi väldigt intressant så det kommer nog gå bra tror jag.
Efter att ha klarat fredagens tenta kan man tycka att man borde kunna få ta det lite lugnt ett tag. Men nu råkar det vara tenta på onsdag igen, phu!
Idag har dock alla tankar på tentor få stå tillbaka för det var dags för tävling med Uppsala Läns Kaninhoppare, min nya hemmaklubb!
Mina tjejer startade krok lätt ny båda två och båda presterade jättfint!
Zelda tog sig runt banan med en del fart framåt. Höjden i lätt är inga problem men hon tycker att längre hinder är lite otäckt och vågar inte ta i ordentligt, det resulterar i att hon kraschar i sista bommen och tycker att det är ännu äckligare. Men vi klarade två hinder utan att riva och klarade oss under maxtiden så det är jag jättenöjd med!
Brumma var lite ovan i början och irrade omkring och rev två hinder i början men efter ett tag mindes hon och skuttade på ordentligt! I finalen gick hon toppen och trots två små fel även där knep hon andraplatsen och tog sin (och min) första pinne! Hon är riktigt rolig att hoppa och är ständigt glad, underbara lilla tös!
Det här är Brumma, Snöflingans Bambubjörn. Hon är född 30 september på Snöflingans kaningård, hennes mamma heter Proximas Shiloh och Hennes pappa heter Tomorrow´s Black Bust.
Hon är en vädurskorsning med flaxöron och den goaste lilla kanin man kan tänka sig. Hon är alltid glad, älskar att gosa men är samtidigt fylld till bredden av en aldrig sinande energi.
Brumma kom till mig åtta veckor gammal i november 2013. Hon var då en livrädd liten bebis, första gången från mamma och systrar, en liten luddig boll.
Men med tiden vande hon sig vid sitt nya hem och blev allt modigare. Jag blev störtförälskad i min lilla tjej!
I december lyckades Brumma skada ena tån så allvarligt att den måste amputeras så lilla elva veckor gamla Brumma fick åka till djursjukhuset och saknar numera en tå på vänster framtass men det är inget som bekommer henne.
I slutet av februari debuterade Brumma i hoppnin och en månad senare kom första pinnen. Nu är Brumma medelsvårklassad i rakbana och lättklassad med en pinne i krokbana.
Men framför allt så är Brumma en riktig myspropp! Hon kommer och möter mig när jag kommer hem och hoppar inte all för sällan upp i sängen för att kräva gos. Hon är helt enkelt en fantastisk, luddig och kramgo vän!
Zelda är en liten kanin av rasen dvärghare som är den minsta kaninrasen i Sverige. Men frågar du Zelda så är hon störst. Trots rasens namn är hon alltså en kanin, en kanin som avlats för att se ut som en hare med långa smala ben och en slank och ädel kropp med rundad buk, stora ögon och och ett längre ansikte än till exempel de kortnosade hermelinerna.
Dvärgharen är en ras med enorm integritet och Zelda är inget undantag. Hon kom till mig som 1,5 år gammal julen 2013 och hade redan flyttat flertalet gånger. Alla flyttar har gjort att hon tappat förtroendet för människor, något som jag hela tiden jobbar på att bygga upp igen. Numera kommer hon fram och hälsar men jag får inte klappa eller plocka upp henne. Den enda som får röra henne är Brumma.
Zelda älskar Brumma. Trots att Brumma är dubbelt så stor och full av tonårshormoner så står hon ut och putsar på henne så fort hon kommer åt. Zelda är en otroligt social tjej som inte alls vill vara ensam.
Tillsammans tränar och tävlar vi i hoppning lite smått. Zelda blir modigare för varje gång men tar alltid banan i sin takt, det är ingen idé att skynda med henne. Med tiden hoppas jag att hon ska bli tryggare och tryggare med mig och i sig själv och att vi får leva länge och väl tillsammans.
Seg dag idag. Jag ska strax försöka ta mig ut och motionera Brumma innan jag tänkte ta en dust med mikroskåpet och histologipreparaten.
I veckan har det varit vår, varmt och soligt! Tyvärr har jag haft mycket att göra så kaninerna har knappt kommit ut något. Men igår var båda ute och promenerade i eftermiddagssolen! Brumma börjar fatta det här med promenad och Zelda är på god väg.
Skolan flyter på, de snaste veckorna har det varit fullt fokus på matsmältningsapparaten med mycket dissektioner av alla möjliga husdjursslag. Främst de med lite mer komplicerade matsmältningssystem. På fredag är det tenta i histologi (mikroskopering), därav den frivilliga lördagsturen till skolan.
Idag var jag ute med ponnyhingsten på körtur. Vi har äntligen kommit igång med körningen igen, både jag och lille hingsten var ganska less på promenaderna tillslut.
Våren har kommit till Uppsala och det märker även djuren. Körturen idag gick runt ett par åkrar och ponnyn taggade till ganska ordentligt på slutet, jag fick hålla hårdare än vanligt i tömmarna och när vi kom hem visade det sig att ponnypälsen inte anpassat sig till våren än, stackarn var blöt både på bringan och i ljumskarna, till viss del självförvållat dock.
Det är skönt att rulla sig i leran efteråt när man blivit svettig!
I helgen och helgen innan dess debuterade båda mina flickor på hopptävling!
Båda var jätteduktiga, efter deras förutsättningar, och jag är imponerad av töserna. Förra helgen var det tävling både lördag och söndag, först i Uppsala och sedan i Åkersberga hos Stockholms kaninhoppare. Den helgen startade Brumma Rak lätt ny och Zelda rak mini. Båda börjar få kläm på det där med riktningen även om det går ganska långsamt för Zeldas del.
I helgen var det tävling på söndagen, också i Åkersberga men med både rak och krok lätt. Jag chansade och anmälde både Brumma och Zelda till lätt och oj så bra det gick! Kroken var först och båda verkade gilla grenen. I krokig bana måste kaninen använda huvudet lite mer och inte bara springa på vilket verkade pass aframför allt Brumma väldigt bra. Hon gjorde en över godkänt grundomgång med en ynka rivning och en fantastiskt fin final med full fokus och toppenfin hoppning. Petade ett litet hinder bara trots en del tekniskt svåra hinder som V:et och parkbänken. I raken senare gick hon minst lika bra.
Zelda gjorde ett tappert försök och trots att hon kraschade i de lite längre hindren gjorde hon en fin runda på fyra fel, säkrare för varje hinder. I raken var de längre hindren fler och hon kraschade ett par gånger tyvärr men ställde ändå upp fina tjejen. Tyvärr hann vi inte med maxtiden.
Bilder från Zeldas ministart i Uppsala 22 februari, tagna av Sandra Magnusson
Imorgon, det vill säga om 40 minuter, är det den fjärde februari. Det betyder att det är ett år sedan en liten svartbrokig kaninunge kom till världen hos Fia, Snöflingans kaniner. Hon var en av flera i en stor kull. Hennes mamma var Cobra och hennes pappa hette Joel. När hon var ett par veckor gammal såg jag henne på en annonsbild. Jag föll pladask och någon månad senare, den 26 april var hon äntligen hemma efter en lång resa.
Snöflingans Majesty of Queen var hennes namn. Ganska snabbt fick hon heta Vera. Vackra Vera. Söta Vera. Alldeles underbaraste Vera.
Hon var min första hoppare. Tillsammans skulle vi lära oss hur allt går till och bli världsbäst! Eller åtminstone tävla och ha kul. Vera skulle bli gammal här hos mig.
Men lyckan blev kort. Den trettonde oktober förra året blev Vera sjuk och dog under natten. Hon blev åtta månader och tio dagar gammal. Imorgon skulle hon blivit ett år. Jag blir så glad varje gång jag ser mitt lilla par här hemma med samtidigt fylls jag av en sorg.
Idag fick jag äntligen nycklarna till mitt alldeles egna korridorsrum (ja, jag räknar ett förstahand hyreskontrakt som mitt). Det är visserligen betydligt mindre och något sunkigare än ettan och dessutom med delat kök men jag kan å andra sidan inreda rummet till mitt och göra mig mer hemmastadd. Här kan jag bo så länge jag vill utan att flytta runt mellan andrahandskontrakt och inneboende, otroligt skönt att ha den tryggheten! Något som långt ifrån alla Uppsalas studenter har tyvärr.
Eftersom min gamla hyresvärd skulle komma hit ikväll så passade jag på att flytta alla mina grejer på en gång, lika bra att få det gjort liksom. Alltså spenderades fredagseftermiddagen åt att springa fram och tillbaka med grejer och kvällen gick åt till att försöka få ordning i kaoset. Något jag lyckats med någorlunda för nu i alla fall.
Idag började vårens kurs, Organens struktur och funktion. Åter tillbaka på kära Ultuna! Jag fick också hämtat ut en av kursböckerna, Physiology of Domestic Animals direkt från förlaget. Ibland är det bra att man är 100 stycken i klassen. Man kan få riktigt bra priser på kursböcker när man beställer alla på en gång!Och jag var inte den enda som blev glad över att äntligen ha en kursbok med djur på framsidan igen!
I förrgår firade jag min tjugonde födelsedag hemma med världens bästa syster och familj, avslutade dagen med att ta tåget tillbaka tillbaka till Uppsala. Snart är det nämligen tenta i biomedicin! Rättare sagt, imorgon kl 8-14 skriver vi tentan. Jag har gått igenom målen beklänges och framlänges och det känns som att det sitter någorlunda. Kanske sover med mössa inatt så det inte rinner ut genom öronen?
Brumma och Zelda är med mig i Uppsala, de har verkligen hittat varandra och trivs så bra tillsammans. Jag är otroligt glad för deras skull och lättad över att saker och ting äntligen börjar stämma.
Matte till en dvärghare, med allt vad det innebär, och en dvv/hoppkorsning som är den goaste kaninen som skuttat på jorden. Jag pluggar sedan hösten 2013 till veterinär i Uppsala och blir färdig januari 2019.
Jag hjälper också till med en härlig liten shetlandsponny med mycket lurv vars favoritsyssla är att spana in tjejer.
