Efter att ha kämpat med att få min trio att fungera har jag tillslut fått ge upp. De senaste två månaderna blev relationen mellan Mira och Zelda bara sämre tills det helt enkelt inte gick längre.
Så för två veckor sedan tog jag och Mira tåget hem till västkusten och mötte upp Sofia i Göteborg. Sofia ska ha Mira på foder över vintern. Mira har flyttat ihop med Sofias holländarhona Tamara och de verkar trivas väldigt bra ihop! Så det känns riktigt bra och lika skönt känns det att få ha harmoni hos mina töser här hemma. Att ha två kaniner som inte är sams är riktigt jobbigt, inte bara för kaninerna utan även för mig blir det en psykisk stress att ständigt se Mira jaga Zelda.
Så trots att det är tomt utan min busfröken så är det ändå en stor lättnad att komma hem och känna harmonin i rummet.
Idag damp Zeldas nya sele ner i brevlådan. Jag har ett tag funderat på att skaffa en bogsele till henne och i förra veckan beställde jag en vit från melodys selar.
Självklart så testades den så fort den kommit!
Den var tyvärr lite kort över bogen så nu är den tillbakaskickad för justering så får vi hoppas den sitter bättre sen!
Tillsammans med det nya regnbågsfärgade kopplet är den om inte annat ruskigt snygg!
Kaninhoppning såklart! Varför stiger man annars upp halv sju en lördagmorgon?
I dag var det tävling hos 08 kaninhopparteam. Härlig tävling med fint väder och roliga människor! Det var cup i krokbana och Brumma och Zelda var med. Mira fick vara hemma och kurera sina öron. I första klassen slarvade båda ganska mycket i början men tog sig på slutet. Tyvärr drog Brumma på sig två småfel och fick inte hoppa final. Zelda sprang på fint och hoppade också!
I andra klassen var Zelda igång och klarade flera stora hinder galant. Två hinder trillade trots ansträngningarna och hon fick inte gå final. Brumma gick en fin felfri runda i grunden och trots att hon i finalen fick lite väl bråttom och drog med sig två bommar i farten så lyckades hon knipa den sista pinnen och bli medelsvårklassad även i krokbana!
Första delkursen för terminen är snart avklarad. Vi har rivstartat med virologi, läran om virus, och imorgon ska de sista grupperna hålla sina redovisningar. Vi har nämligen delats in i grupper för att fördjupa oss i varsitt virus. Min grupp har grottat in oss på Orfvirus som orsakar blåsor och hudutslag på framför allt får och getter.
Virus är ganska fascinerande. De lever men ändå inte. De har ett genom med nukleinsyror som kodar för olika proteiner men samtidigt sker inga metaboliska processer i ett virus. För att replikera sig måste ett virus ta sig in i en levande cell. Hur de sedan beter sig skiljer sig mellan virusfamiljer.
Passande nog verkar större delen av klassen, och skolan för den delen, ha dragit på sig förkylningsvirus. Jag är inte undantagen men verkar ha fått en mild släng och är på bättringsvägen. Skönt med tanke på att det vankas tävling i Stockholm till helgen! Tyvärr får inte Mira följa med men både Brumma och Zelda ska starta.
För ett par veckor sedan märkte jag att Mira kliade sig lite i öronen. Inte något extremt men tillräckligt för att jag skulle märka det.
I förra veckan tyckte jag att kliandet ökade så mycket att jag bestämde mig för att ta med henne till veterinären och kika. Så sagt och gjort, vi fick en tid hos Marianne i fredags och minnsann var det en liten öroninfektion som retades i ena örat. Vi fick med oss örondroppar hem att ge i 14 dagar och skulle sen tillbaka för att se att det läkt.
Men Mira hade andra planer. Igår märkte jag en konstig hudförändring, som en platta i huden på vänster sida om hjässan, samma som det infekterade örat. För att ta det säkra före det osäkra så åkte vi in idag så Marianne fick titta på det men hon lyckades inte heller reda ut vad det är så det får väl vara kvar så länge det inte växer mer. Det sitter bara i huden så det hänger troligast inte ihop med öroninfektionen.
Marianne passade på att kika i öronen också och det såg redan mycket bättre ut så vi behöver bara fullfölja behandlingen men vi behöver inte komma tillbaka igen. Skönt! Som förebyggande åtgärd tyckte Marianne att jag sen ska tvätta hennes (och andra vädurs-)öron regelbundet med örontvätt. Just för att hängande öron är en defekt som gör att hörselgången blir väldigt smal. Det medför förstås att det bli instängt och varm i örat och en bra grogrund för bakterier.
Nu när vi är hemma på sommarlov så bor vi med en liten skogsbacke precis bakom huset. Där brukar kaninerna få skutta lösa på kvällarna när det blivit lite svalare. Härligt tycker kaninerna!
Här är lite bilder från en sån kväll för ett par veckor sedan.
Idag styrde jag och tre fantastiska klubbisar bilen mot Sandviken och tävling hos Gästrike kaninhopparteam!
Solen sken hela dagen men det blåste också riktigt rejält så Det var många hinderstöd som trillade under dagen och kaninerna var lite på tå. Det blev inte direkt bättre av en stundvis ganska stor publik eftersom det arrangerades barnens dag samtidigt.
Brumma och Zelda fick åka med, Mira är nämligen nykastrerad och får inte tävla än. Dubbla rak lätt stod på schemat för tjejerna och det gick toppenbra! Brumma var lite ofokuserad i första klassen men det räckte ändå till placering och sista pinnen upp till medelsvår. Alltså hon klassade upp sig till medelsvår klass i rak och får då inte starta rak lätt längre. Därför fick hon gå den andra klassen utom tävlan och där gick hon som en klocka! Hon är fantastisk den lilla kaninen!
Zelda tyckte att hoppning var roligt idag men hindren var lite väl höga så hon tog bara de första två bommarna på de flesta hinder. Vissa klarade hon dock jättefint och hoppade och klarade till och med en maxad motlutslåda!
Allt som allt en kul tävlingsdag, tack alla som gjorde den!
Redan April? Halvvägs igenom? Hur hände det? Två månader kvar på första året som veterinärstudent? Säkert?
Här hemma har det hänt grejer. Ganska plötsligt blev det bestämt att tre skulle bli fyra och ett par dagar senare flyttade Mira in. Mira är en jättego tjej på ett år och obeskrivligt söt. Jag tog emot henne på ett villkor; hon måste kunna gå tillsammans med mina. Och nu, två och en halv vecka senare, varav Mira bodde i duschen under två, så ligger hon, Brumma och Zelda tillsammans på mattan och softar. Alltså har mitt par blivit en trio och det är underbart!
Mira ägs inte av mig utan är bara här på foder men vem kan stå emot en sån här sötnos?
Annars har jag fullt upp som vanligt. Om drygt en vecka stundar stora anatomitentan, eller gatloppet som studenterna kallar den. En praktisk anatomitenta med flera stationer där man får fem minuter på sig vid varje station med frågor som:
Vilka strukturer är markerade? Svara på latin
eller
Ange ursprung, fäste och funktion för följande muskler
Och alla möjliga kombinationer av dessa. Det blir nog en tuff tenta men samtidigt är anatomi väldigt intressant så det kommer nog gå bra tror jag.
Efter att ha klarat fredagens tenta kan man tycka att man borde kunna få ta det lite lugnt ett tag. Men nu råkar det vara tenta på onsdag igen, phu!
Idag har dock alla tankar på tentor få stå tillbaka för det var dags för tävling med Uppsala Läns Kaninhoppare, min nya hemmaklubb!
Mina tjejer startade krok lätt ny båda två och båda presterade jättfint!
Zelda tog sig runt banan med en del fart framåt. Höjden i lätt är inga problem men hon tycker att längre hinder är lite otäckt och vågar inte ta i ordentligt, det resulterar i att hon kraschar i sista bommen och tycker att det är ännu äckligare. Men vi klarade två hinder utan att riva och klarade oss under maxtiden så det är jag jättenöjd med!
Brumma var lite ovan i början och irrade omkring och rev två hinder i början men efter ett tag mindes hon och skuttade på ordentligt! I finalen gick hon toppen och trots två små fel även där knep hon andraplatsen och tog sin (och min) första pinne! Hon är riktigt rolig att hoppa och är ständigt glad, underbara lilla tös!
Det här är Brumma, Snöflingans Bambubjörn. Hon är född 30 september på Snöflingans kaningård, hennes mamma heter Proximas Shiloh och Hennes pappa heter Tomorrow´s Black Bust.
Hon är en vädurskorsning med flaxöron och den goaste lilla kanin man kan tänka sig. Hon är alltid glad, älskar att gosa men är samtidigt fylld till bredden av en aldrig sinande energi.
Brumma kom till mig åtta veckor gammal i november 2013. Hon var då en livrädd liten bebis, första gången från mamma och systrar, en liten luddig boll.
Men med tiden vande hon sig vid sitt nya hem och blev allt modigare. Jag blev störtförälskad i min lilla tjej!
I december lyckades Brumma skada ena tån så allvarligt att den måste amputeras så lilla elva veckor gamla Brumma fick åka till djursjukhuset och saknar numera en tå på vänster framtass men det är inget som bekommer henne.
I slutet av februari debuterade Brumma i hoppnin och en månad senare kom första pinnen. Nu är Brumma medelsvårklassad i rakbana och lättklassad med en pinne i krokbana.
Men framför allt så är Brumma en riktig myspropp! Hon kommer och möter mig när jag kommer hem och hoppar inte all för sällan upp i sängen för att kräva gos. Hon är helt enkelt en fantastisk, luddig och kramgo vän!
Zelda är en liten kanin av rasen dvärghare som är den minsta kaninrasen i Sverige. Men frågar du Zelda så är hon störst. Trots rasens namn är hon alltså en kanin, en kanin som avlats för att se ut som en hare med långa smala ben och en slank och ädel kropp med rundad buk, stora ögon och och ett längre ansikte än till exempel de kortnosade hermelinerna.
Dvärgharen är en ras med enorm integritet och Zelda är inget undantag. Hon kom till mig som 1,5 år gammal julen 2013 och hade redan flyttat flertalet gånger. Alla flyttar har gjort att hon tappat förtroendet för människor, något som jag hela tiden jobbar på att bygga upp igen. Numera kommer hon fram och hälsar men jag får inte klappa eller plocka upp henne. Den enda som får röra henne är Brumma.
Zelda älskar Brumma. Trots att Brumma är dubbelt så stor och full av tonårshormoner så står hon ut och putsar på henne så fort hon kommer åt. Zelda är en otroligt social tjej som inte alls vill vara ensam.
Tillsammans tränar och tävlar vi i hoppning lite smått. Zelda blir modigare för varje gång men tar alltid banan i sin takt, det är ingen idé att skynda med henne. Med tiden hoppas jag att hon ska bli tryggare och tryggare med mig och i sig själv och att vi får leva länge och väl tillsammans.
I helgen och helgen innan dess debuterade båda mina flickor på hopptävling!
Båda var jätteduktiga, efter deras förutsättningar, och jag är imponerad av töserna. Förra helgen var det tävling både lördag och söndag, först i Uppsala och sedan i Åkersberga hos Stockholms kaninhoppare. Den helgen startade Brumma Rak lätt ny och Zelda rak mini. Båda börjar få kläm på det där med riktningen även om det går ganska långsamt för Zeldas del.
I helgen var det tävling på söndagen, också i Åkersberga men med både rak och krok lätt. Jag chansade och anmälde både Brumma och Zelda till lätt och oj så bra det gick! Kroken var först och båda verkade gilla grenen. I krokig bana måste kaninen använda huvudet lite mer och inte bara springa på vilket verkade pass aframför allt Brumma väldigt bra. Hon gjorde en över godkänt grundomgång med en ynka rivning och en fantastiskt fin final med full fokus och toppenfin hoppning. Petade ett litet hinder bara trots en del tekniskt svåra hinder som V:et och parkbänken. I raken senare gick hon minst lika bra.
Zelda gjorde ett tappert försök och trots att hon kraschade i de lite längre hindren gjorde hon en fin runda på fyra fel, säkrare för varje hinder. I raken var de längre hindren fler och hon kraschade ett par gånger tyvärr men ställde ändå upp fina tjejen. Tyvärr hann vi inte med maxtiden.
Bilder från Zeldas ministart i Uppsala 22 februari, tagna av Sandra Magnusson
Zelda kastrerades i fredag och allt har gått bra så numera bor hon och Brumma tillsammans på heltid och stormtrivs. Här kommer lite bilder från ikväll:
I fredags tog jag, Mela och kaninerna tåget hem för att fira jul med bästa familjen. Jag har fått flera fina julklappar och älskar att vara hemma med alla nära och kära.
När jag ändå är hemma passade jag på att åka och hämta ett nytillskott i familjen, lilla dvärgharen Zelda flyttade hit idag och jag hoppas hon ska trivas.
Nu efter operationen (och före också för den delen) går Brumma på antibiotika och smärtlindring i form av Bactrim och Metacam. Nu dagarna precis efter operationen får hon dessutom dolorex två gånger per dag. Dessutom ger jag lite Critical Care i förebyggande syfte eftersom magen kan ta stryk av all medicin. Det har blivit lite av en vardagsgrej som nästan går av bara farten numera. Upp med mattan på bordet. Fram med alla flaskor och sprutor. Fram med handduk. Ladda en skål med pellets (mutor är väldigt viktiga i sammanhanget).
Sen kan man plocka fram Brumma. Det här med medicin är inte väldigt uppskattat så för att förenkla saker och ting gör vi ett Brummapaket, betydligt mer lätthanterligt än en sprattlande ovillig liten kanin.
Såhär går matningen relativt snabbt och smärtfritt.
Efteråt är det obligatoriskt med mattemys och framför allt lite pellets. Jag brukar synka det så hon får en morgon och en kvällsgiva med pellets. Här syns också det gigantiska morotsbandaget. Tänk att allt det är till för att skydda en liten tå, som inte ens finns mer.
Matte till en dvärghare, med allt vad det innebär, och en dvv/hoppkorsning som är den goaste kaninen som skuttat på jorden. Jag pluggar sedan hösten 2013 till veterinär i Uppsala och blir färdig januari 2019.
Jag hjälper också till med en härlig liten shetlandsponny med mycket lurv vars favoritsyssla är att spana in tjejer.
