Hoppfullt

Gårdagen gick i ett kör med laboration, getövning, ponnymotion, kårstädning och DjurEt-möte. Jag var inte hemma förrän ganska sent på kvällen och var dödstrött så det blev mest lite Brummamys och kollaps i sängen typ.

 

Idag var undervisningsfri dag så jag har passat på att sova länge, tvätta och umgås mycket med Brumma. Hon är lite lös i magen, inte helt ovanligt för små bebisar som flyttat hemifrån, så jag fick blocka lite bajs i rumpan och så klippte jag klorna också. Det var nog första gången för henne för klorna var väldigt långa och spetsiga. Lite otäckt var det men det gick helt okej ändå.

 

Brumma blir modigare och modigare, nu har hon kommit till mig ett par gånger istället för att sätta sig i ett hörn så fort jag kommer nära. Idag har vi skypat med Mela också.

 

Nu har Brumma varit här en natt och är redan betydligt säkrare. Hon är fortfarande ganska nervös och skraj såklart men det blir bättre och bättre. Nu har hon hittat alla hyllor och skrymslen att gömma sig i.

 

Såklart kommer lite fler Brummabilder både från igår kväll och i dag.

 

Idag har jag gjort färdigt det sista i bebisburen. Förlåt för de suddiga bilderna, jag insåg inte att de var så dåliga förrän jag importerat dem till datorn.

 

Hela buren. Jag velade, och velar fortfarande på var höhäcken ska sitta. Det är ju egentligen bra att ha den över toalådan eftersom det brukar bajsas en del när kaniner äter. Men då skulle den antingen hamna för högt upp eller skymma för så att man inte ser ut när man äter. Så höhäcken hamnade vid hyllan och toalådan under hyllan och så satte jag en höboll precis vid toalådan. Får se hur det funkar helt enkelt.

 

Idag klarade jag av muntan i biokemi, one down two to go! Eller ja, klarade vet jag inte men jag gjorde den i alla fall. Nu väntar två dagars hårt plugg och en Catching Fire premiär (Självklart kvällen innan tentan) innan det är "förhör" (läraren visar bilder och vi svarar) i histologi på torsdag och skriftlig tenta i histologi på fredag. Histologi är alltså hur olika vävnader ser ut på mikroskopnivå, hur olika celler ser ut och i vilka vävnader man kan hitta vilka celler.

 

I helgen åker jag till Fia på Snöflingans kaniner för att hämta en bebis. Bäst att ta det efter tentaveckan tänkte jag, gaah! Jag längtar ihjäl mig, kan inte de där tentorna bara vara över snart?

 

Idag passade jag i alla fall på att dra en sväng förbi IKEA på vägen hem och köpa lite saker till nya buren i synnerhet och kaninerna och mig i allmänhet.

 

Idag räckte jag ut tungan år cellbiologiboken, packade ner långöronen och åkte till Sandra för att hoppträna. Två tjejer till var också där och hoppade med sina kaniner.

 

Vi satte upp en rakbana på lätthöjd och båda kaniner skötte sig bra, Pippin och jag kommer inte riktigt överens men stundtals hoppade han med fint flyt. Fanny var som vanligt, lite långsam och osäker fram till hindren men klarade det mesta stillastående med sina rakt-upp-rakt-ner skutt. 

 

Sen byggde vi om till en krokbana och Sandra hoppade sina elit- och svårkaniner, Yla och Tinka. Sist fick jag hoppa Fritz, en av Sandras hanar som var väldigt söt och snäll. Han påminde en del om Pippin i uppsynen.

 

 

 

Nästa helg kommer jag åka till Fia och hämta hem en liten svartbrokad kaninbebis. En tjej blir det men än så länge vet jag inte vilken. Med anledning av det ska jag åka och köpa en ny bur imorgon, det enda problemet är hur jag ska få plats med nya buren i lägenheten men det får gå helt enkelt. Jag har en plan som jag hoppas ska fungera.

 

Mamma till kullen är samma som Pippins mamma, alltså är bebisen halvsyster till Pippin.

 

 

 

Pippin måste var något av det gosigaste som vandrat på fyra pälsiga tassar.

 

Så fort jag kommer och ska städa eller fixa med något nära golvet så är han där med nosen och säger "Kaan du klia mig på pannan! Snäälla!"

 

Och så söt som han är kan man ju inte låta bli.

 

Såhär kan det se ut hos två små kaniner efter natten

Ikväll var en kaninkompis över på en mugg te och kaninprat. Det var riktigt trevligt att att prata kanin en stund och man blir så inspirerad att hitta på nya saker med ninisarna. Tyvärr blev Fanny och Pippin ganska nervösa när L kom, hon har nämligen hund och luktade jeteläskigt. De vågade sig fram lite då och då men var på sin vakt hela tiden. Jag var också läskig eftersom jag hade varit och hälsat på hunden tidigare.

 

 

Så här kan det se ut hos tre små långöron ett dygn efter föregående städning. Renliga? Mjo visst.

 

 

En hel del har hänt sen jag skrev sist. Hela världen har vänts uppochned och tillbaka igen.

 

Den tolfte juli kom beskedet. Jag var uppe till fjälls men hade beställt av bror att han skulle kolla åt mig och sen ringa mig. Dagarna innan var jag så sjukt nervös så när jag hörde de där orden, "Du är antagen" blev jag grymt glad och lättad på en gång. Att jag varit uppe på kalvmärkning hela natten + traskat dit och tillbaka (promenad på cirkus 1,5 mil enkel väg över ett fjäll) gjorde mig inte direkt piggare den där morgonen. Men beskedet lyfte upp mig på rosa moln så jag orkade duscha och basta innan jag däckade på sängen och sov i någon timma.

 

Det glada beskedet var att jag kommit in på veterinärprogrammet, efter en väntan på flera år så äntligen skulle drömmen bli verklighet! 

 

Nu började planeringen. Vart ska jag bo? Hur ska jag bo? Kan jag få tag i bostad någonstans? Kan jag hitta någonstans åt kaninerna? Var då, hur då? Efter någon veckas letande så dök den upp, och jag knep den! En lägenhet på campus, djurtillåten. Visserligen bara i ett halvår men ändå tills dess. Då har jag massor av tid att hitta något permanent. Allt verkade lösa sig perfekt, Vera och Tufs skulle flytta med mig till Uppsala och bli innekaniner. Trodde vi.

 

En kväll i mitten av augusti så hände det som inte får hända. Tufs insjuknade i något, jag vet inte vad det var, som på en halv minut tog hans liv. Han dog i mina armar och jag kunde inte göra något för att hindra det. Min älskade gosgubbe var borta redan innan jag fattat vad som hände. Helt plötsligt stod jag där med bara en kanin. Min lilla Vera, vad skulle jag gjort utan henne då? Hon hjälpte och hjälper mig genom sorgen och saknaden efter Tufs. 

 

 

Alla planer stuvades om. Inte kan väl Vera bo själv i höst? Kan det möjligtvis, kanske, kanske gå att bonda henne med Fanny och Pippin, Melas kaniner? Vi testade och sedär, en vecka senare gick de tillsammans och en vecka till så var de bästisar. Underbara underbara niner. Detta ledde förstås till att det nu bor tre kaniner hemma hos mig. I en etta strax utanför Uppsala med skogen inpå knuten och vi trivs jättebra!

Utbilningen flyter på bra, första kursen är avklarad och imorgon börjar nästa. Jag stormtrivs på skolan, kåren och i klassen. 

 

 

 

När vi kom hem från tävlingen igår släppte jag ihop Tufs och Vera. Det gick bra men var lite spänt. Det kändes ändå tillräckligt bra för att låta de vara tillsammans över natten.

 

På morgonen var det lite mer spänt än kvällen före så jag släppte Tufs och Vera i Fanny och Pippins hage och F&P fick gå i betesburen över dagen. På eftermiddagen var de gosiga igen och fick komma tillbaka till deras eget place. Det gick bättre än det gjorde igår och imorse även om det fortfarande inte är helt hundra.

 

Sen när jag gick ut för att kvällfodra satt de tillsammans och mös uppe i huset så det går helt klart åt rätt håll!

 

Tufs fick följa med på en skogspromenad idag. Vi träffade två hundar, en padda och en hel massa sniglar.

 

Tufs och Billie får också vara med på varsin bild.