Hoppfullt

Livet som veterinärstudent och tokig kaninhoppare

Grundkurs i hovverkning

Publicerad 2013-10-29 21:04:09 i Allmänt,

I helgen var jag och en klasskompis på SANHCP:s grundkurs i hovverkning. Kursen består både av teori, hovens anatomi, olika sorters vildhästhovar och massa mer, och praktik, dvs verkning av slakthovar.
 
Jag verkade totalt sex hovar, de var av varierande storlek och form och jag lärde mig verkligen mycket! Innan helgen har jag inte verkat en enda hov men nu känner jag mig hyfsat säker på att ge mig ut och verka på friska hästar.
 
Jag tänkte dela med mig av bilder på hovar från helgen.  Jag låter bilderna tala för sig själva, först kommer en bild på hur hoven så ut före verkning och sen en bild på hur den såg ut efter verkning.
 
 
 
/Sofia
 

Ponnykväll

Publicerad 2013-10-23 21:20:05 i Allmänt, Hästar, Veterinärplugg,

Även idag stod laboration på schemat. Denna gången var det ko-proteiner som hamnade i händerna på oss. Trots att labbhandledningen fick en att känna det som om vi skulle göra något väldigt avancerat var det mest pippetterande mellan olika rör och behållare. 
 
Efter labben följde serveringsträning på kåren för att lära sig hur man ska servera på Den glada phlugans fest i november. Inte för att jag blev så väldigt mycket klokare men det var nog bra, man fick gratis mat!
 
Sen kastade jag mig iväg till stallet och ponnyn. Idag lyfte han på huvudet när jag ropade på honom, vi börjar lära känna varandra så smått. Inte för att han glatt kom travandes mot mig men det är i alla fall en början!
 
Väl i stallet var jag glad att han gått med regntäcke idag och att leran satt på det och inte på pälsen, jag hade aldrig fått bort den. Jag borstade och selade så snabbt jag kunde (okej, selningen kanske inte gick så snabbt ändå men vanan är inte riktigt inne där ännu) för att kanske få lite ljus till körturen. Trots det var det ganska mörkt när vi väl kom iväg men det gick bra ändå. Ponnyn verkade inte bry sig särskilt mycket om mörkret.
 
Efter att ponny var utsläppt i hagen igen mockade jag boxen, sopade och fixade i stallet. Det är riktigt avkopplande att gå där och pyssla för sig själv. Alldeles tyst och massa plats att tänka utan att nödvändigtvis ha aminosyror i skallen.
 
 

Bilder på långöron

Publicerad 2013-10-22 19:41:45 i Allmänt,

Jag har återupptäckt min lilla digitalkamera, med snart sex år på nacken så är den kanske inte så väluppdaterad men den tar i alla fall bättre bilder är Iphonen och är betydligt lättare att fota med inomhus än systemkameran med telezoomobjektiv.
 
Så här kommer lite kvällsfärska kaninbilder!
 
Pippin börjar bli fin i pälsen efter en monstruös fällning, tigger godis av lill-matte såklart.
 
*Tigga godis*
 
Pippin och Fanny gillar nya höhäcken!
 
*Tvättar noga mellan tårna*
 
Ungefär här kom jag ihåg att kameran har en macro-funktion. Söta Pip
 
Fannybums fastnade också på bild, starkt jobbat för min gamla Sony i dåligt glödlampeljus.
 
"Man kan sitta i toalådan och äta också Fia!"
 
 
 

Det är inte bara elände

Publicerad 2013-10-22 19:02:35 i Allmänt, Veterinärplugg,

Det har varit mycket depp här det senaste, och mycket depp är det men världen tickar på oavsett om man vill det eller inte.
 
Veterinärprogrammet är inte heller bara plugg även om man kan tro det. Idag var det FiQ på kåren, precis som alla andra tisdagar. FiQ är alltså café men diverse kakor och mackor. Jag brukar hjälpa till på FiQ vilket innebär att man bakar och fixar innan serveringen börjar och sen står man i köket och gör vad som behöver göras. Idag bredde jag mackor mest. Efter att man gått av sitt pass får man göra sig en baguette och fika så mycket man vill.
 
Idag var det cheesecake-tema, något man inte kan hålla sig ifrån. Jag åt kolacheesecake, chokladcheesecake och vegansk (Hur man nu kan få cheesecake att bli vegansk) blåbärscheesecake. Och en baguette med vad som fanns kvar. Sen mådde jag lite illa, det är den möjliga biverkningen av att jobba på FiQ.
 
 
Dessutom, för att göra kvällen ännu bättre, vann jag en VMF-fleecetröja på kårens välkomstkväll häromdagen som jag hämtade ut idag. Den kommer jag bo i i vinter, urmysig!
 
 

En vecka utan dig

Publicerad 2013-10-21 21:21:00 i Sorg, Vera,

Var det bara en vecka sedan? Var det verkligen en hel vecka sedan? Kan tiden gå så fort och så oändligt långsamt på en enda gång?
 
Oftast tror jag knappt ens att jag fattar att hon är borta. Att hon inte kommer tillbaka mer. Ibland slår insikten till och då gör det så djävulskt ont. Som om hjärtat är borta och ersatts med ont. En tjock klump i halsen som gör det svårt att andas och tårarna som rinner så att jag knappt ser att skriva. Det var alldeles för tidigt. Alldeles alldeles för tidigt.
 
Jag saknar dig så mycket min vän. Så mycket att jag måste krama mig själv hårt för att inte spricka, explodera och spridas ut över halva Uppsala. Jag tänder ett ljus för dig varje kväll, som sprider värme och ljus, precis som du.
 
Pippin och Bums hälsar, pussa Tufs från mig
 
 
 

Kontraster

Publicerad 2013-10-18 22:03:43 i Allmänt,

Att cykla till skolan idag var inte särskilt roligt. Bara det är det blir mörkare och mörkare för varje morgon gör en deprimerad, att det sen var kallt och blåste is ungefär gjorde inte saken bättre. Sa jag cykla till skolan? Jag ändrar mig, bara att gå upp ur sängen var pest och pina en morgon som idag.
 
Ändå lyckades jag dra mig upp, jag gav två istället för tre hungriga kaniner frukost, jag kom ihåg allt jag skulle ha med mig och jag kom i tid till mötet på morgonen. Tack vare härliga gruppmedlemmar var förmiddagen ganska trevlig. Vi diskuterade epitel, bindväv, cell-cell- och cell-matrixkontakter, mitosens faser, proteiner som veckas och mycket mer samtidigt som vi åt äppelpajen jag lyckades knåpa ihop igår kväll.
 
Vägen hem från BMC var betydligt trevligare. Himlen var nästan blå och trots isande vind värmde solen skönt i ansiktet. Färgerna ute nu är ju helt vidunderligt vackra, träden går i gult, rött och orange och detsamma med marken. Väl hemma passade jag på att ta ut kaninerna i det fina höstvädret, både Fanny och Pippin uppskattade att få komma ut i solen och få gräs under tassarna. Jag har inte orkat ta ut dem något i veckan så de har blivit lite understimulerade tror jag. Pippin har försökt gräva ett rymningshål idag så jag möttes av ett halv liggunderlag utspritt över hagen när jag kom hem..
 
Pippin på höstlöv. Han är himla fin!
 
Sedan gock jag ut och plockade kaninmat och hittade en tuva maskrosblad! Lyckan var gjord här hemma!
 
Jag ursäktar för dåliga Ifån bilder men jag har dåligt med objektiv för nära avstånd tillgängliga.
 
/Sofia
 
 

Att en liten ponny kan göra så mycket

Publicerad 2013-10-16 21:21:24 i Allmänt, Hästar,

Man behöver inte vara stor för att göra skillnad. (Okej, storleken beror ju på vad man jämför med men gentemot andra individer av hans art är han att betrakta som relativt liten.)
 
Idag var jag upp till stallet och ponnylurvet igen. Det här var fjärde gången vi sågs och sakta men säkert börjar vi lära känna varandra. Han hade inga tankar på att möta upp med mig i hagen utan jag fick snällt knata tvärs över hagen för att hämta ponny som åtminstone snällt stod kvar medan jag fumlade med grimman. Jag är fortfarande inte riktigt van vid mängden man och pannluggslurv. 
 
På schemat stod en körtur. Efter att jag lyckats få på hela selen, för första gången helt rätt på första försöket och satt på rätt reflexer kunde vi ge oss ut. Ponnyn var lite trött i början men med en del pepp kom han igång bättre och vi fick en fin trav på vägen hem. 
 
Att köra och umgås med ponny är verkligen som terapi för mig nu. Hela jag kändes lättare när jag kom hem och det var så skönt. För första gången på tre dagar kunde jag säga hej till kaninerna med äkta glädje i rösten när jag kom hem. Det känns inte riktigt lika tungt längre.
 
Tack älskade lilla häst för din existens och tack ponnymatte för att jag får umgås med din ögonsten!
 
 

En gammal gammal själ

Publicerad 2013-10-15 20:16:00 i Sorg,

Jag vet att den är skriven som om själar bara blir människor. Läs bortom det. Jag tycker den här texten är så fin och jag tänker på den mycket nu.
 
Det var en gång en gammal, gammal själ, som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också, ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten. För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet ochden kommande Sammansmältningen.

De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.

”Jag vill dit”, sa den gamla själen.”Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.”

”Men din tid till Sammansmältningen är så kort”, varnade Vakten. ”Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.”

” Jag vet”, sa den gamla själen. ”Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.”

” Så låt det få bli som, du vill”, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen. Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat.

Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag han föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten.

”Men har du inte väldigt kort tid kvar?” viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken. ”Tiden är kort, men glädjen är stor”, svarade den gamla, gamla själen. Och fastän mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra , inte oss själva ens.

 Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.

Men pojken växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han också. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat.

Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda.

För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd, just som Vakten hade förutsagt.

Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt. Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människorna som behöver den.

Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.

 
Peter Pohl
Ur ”Jag saknar dig, Jag saknar dig”
 
 

Bindväv och mikroskop

Publicerad 2013-10-15 20:05:41 i Allmänt,

Just nu är det alltså histologi som gäller på veterinärprogrammet. Idag var det dags för bindväven.
 
Förmiddagen bestod av en föreläsning om bindväv, hur den ser ut, olika varianter - deras egenskaper osv. Det är faktiskt väldigt intressant hur så små skillnader på mikroskopnivå kan göra så stora skillnader på makroskopisk nivå. Tdigare har vi ju studerat epitelceller vilka är uppbyggda av precis samma saker men i olika mängd och därför får de helt olika egenskaper! Rätt så häftigt hur snillrikt vi är uppbyggda egentligen.
 
På eftermiddagen fick vi chans att använda våra nyförvärvade kunskaper i bindvävens olika celler genom att titta på dem i mikroskop, jag lyckades hitta alla sorter (som vi skulle hitta) och kände mig lite stolt. 
 
Dagen avslutades på kåren med kola-Fiq. Inte alls planerat men de behövde folk så jag hoppade på. Det var gott!
 
 

Som en berg- och dalbana

Publicerad 2013-10-15 19:38:17 i Sorg, Vera,

"Hur mår du?"
"Okej. Tills dess du frågade. Nu vill jag bara gå och gömma mig under en sten någonstans."
 
Det går bra. Nej jag har inte gråtit färdigt. Ni bara ser det inte. Jag skrattar, jag ler, jag pratar, under vissa ögonblick lyckas jag glömma. Glömma vad som hänt. Klänga mig fast i drömmen. Drömmen om den underbara lilla nosen och de försiktiga tassarna. Öronen som står på trekvart och det underbara lilla livet som fick en så kort stund här på jorden. Drömmen som så abrubt tog slut. 
 
 

Med osynliga vingar

Publicerad 2013-10-14 19:48:00 i Sorg, Vera,

Kom min underbara, spralliga, glada och livfulla Vera hit till jorden. I åtta månader och tio dagar skuttade hon omkring och spred skratt vartän hon gick. Flertalet av dessa månader fick jag dela med henne. Men tidigt tidigt idag, så tidigt att det knappt ens var morgon, flög hon över regnbågsbron.
 
På Söndagkvällen, någon gång mellan 17 och 23.30 blev hon dålig. Hon var väldigt slapp i musklerna och kurade men kunde skutta normalt när jag kom hem vid halv tolv. Jag gav henne critical care vid tolvsnåret och avvaktade men hon blev bara sämre. Jag sov en liten stund och vaknade halv fem, då var hon så svag att hon bara låg. Hon hade puls men den var väldigt svag och andades sakta. Vi rusade ner till djursjukhuset för att åtminstone avsluta hennes lidande men hann knappt innanför dörren. Vera dog där på sjukhuset, med en matte storgråtande i pälsen. Det enda veterinären kunde konstatera var att naturen redan haft sin gång. 
 
Då kommer alla frågor. Hur? Varför? VA??!!!
 
Det kan ha varit vad som helst men kanske en hjärtinfarkt eller en propp någonstans. 
 
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.”
 
Aldrig mer kommer jag ha Vera tassar på knät med en nos som tigger godis mellan dem. Aldrig mer kommer jag se hennes glädjeskutt i gräset. Min vän är borta för att aldrig mer komma tillbaka.
 
Gråt inte matte. Vi ses i Nangijala.
 
 

Hemmahelg

Publicerad 2013-10-13 20:46:23 i Allmänt,

Fredag eftermiddag hoppade jag på tåget hem mot Borås för att spendera helgen med familjen.
 
På fredagkvällen kom också min stuorraviellja (storebror), hans fru och deras son, min siessal. Vi gjorde paj och hade det mysigt. Lördagskvällen spenderades med en kompis och i förmiddags hann jag med en sväng ut till Nöten också. Jag red inte men pussade på honom lite grann och tittade på när B tränade honom för tränare. Det är en ny tjej som jag inte kommer ihåg vad hon heter som han tränade för.
 
Just nu sitter jag på tåget hem till Uppis, jag kommer inte vara hemma förrän efter 23 och börjar 8.15 imorgon. Fantastiskt. Kusin har tagit hand om långöronen i helgen och de har tydligen skött sig nästan utomordentligt. Har saknat dem dock, det var himla konstigt att vara hemma i Borås men utan kaniner.
 
 

Fullspäckat

Publicerad 2013-10-09 21:45:00 i Allmänt, Hästar, Veterinärplugg,

Tja, vad ska man säga. Idag har allt gått i 110.
 
Första föreläsningen började 8.15 inne på BMC, alltså var jag tvungen att åka hemifrån tidigare än om det har varit här ute på Ultuna. Och vilken föreläsning sen! Jag är imponerad över hur mycket om cellens cytoskelett som föreläsaren lyckades gå igenom på 1,5 h. Jag kände mig smått mörbultad efteråt. Nästa föreläsning tedde sig likadant men jag kommer knappt ihåg vad den handlade om. Någonting om vesiklar, celltransport och nobelpriset.
 
Kl 12 styrde jag cykeln hem igen för att käka en snabbislunch och kasta mig iväg till stallet där lurvponnyn väntade på att få komma ut på en tur. Det var första gången jag var uppe själv men allt gick bra som tur var! Vi körde en väg i skogen och var ute i en timma ungefär. Det var skönt att få komma ut och stänga av allt annat för en stund, han är himla go lilla lurvet!
 
 
Väl hemma igen var det bara att byta om och traska iväg till kåren som hade välkomstkväll vilket betyder att alla kårens utskott hade varsin station med lite lekar och info om vad de gör och hittar på under året. Där bjöds det på mat, godis och självklart det är ju VMF vi pratar om så bjöds det på fika!
 
Jag kom hem vid 21 och passade på att klippa lite kaninklor när jag ändå var i farten.
 
Allt som allt, en intensiv men lärorik och givande dag här på Stutis!
 
/Sofia
 

Lunchpaus

Publicerad 2013-10-08 12:05:00 i Allmänt,

Dagen började tillbaka på gamla trygga HVC (husdjursvetenskapligt centrum) på Ultuna med en föreläsning om celldifferentiering. Dvs hur celler går från stamcell till en färdig hud-,muskel-,nerv- eller vad-som-helst-cell. Jag vet inte om den gjorde mig sådär väldigt mycket klokare men den var helt okej. Föreläsningen slutade klockan tio och nu har jag ett hål fram till 13.15.
 
Då passade jag på att trampa iväg in till stan (på min cykel som återigen har två pedaler) och hämta ut mitt nationskort (som jag borde gjort för sisådär tre veckor sedan). Anledningen till hasten just idag är att ikväll är det amöbapubrunda! Det vill säga att alla amöbor (åk 1 på veterinärlinjen kallas amöbor) samlas på Göteborgs nation för att äta och dricka och fortsätter sedan till Uppsalas övriga nationer för att supa sig stupfulla. Jag planerar att hoppa den sista biten men hänger på till en början.
 
/Sofia

Biomedicinsk baskurs

Publicerad 2013-10-07 17:45:00 i Allmänt, Veterinärplugg,

Idag rullade jag och min trasiga cykel iväg till BMC, Biomedicinskt centrum för den första dagen på nästa kurs, biomedicinsk baskurs 20 hp. Den kommer alltså hålla på hela resten av hösten, lång kurs!
 
För det första, BMC är gigantiskt! Det är labyrintkänsla med vissa låånga korridorer, vissa små och smala och vissa breda och rätt som det är så kommer man till en låst dörr och kan inte komma vidare. Vi lyckades i alla fall hitta salen vi skulle vara på morgonen och efter en rundtur hittade vi ett lunchrum med mikrovågsugnar. Lyckades hitta det minimala grupprum som vi kallar "cellen" där vår basgrupp skulle ha möte. Fallet vi fick handlade om cellen, organeller och funktioner. Jag kände mig helt  borta, det enda jag kommer ihåg från gymnasiet är typ mitokondrier och ribosomer. Det räckte inte långt idag.
 
Efter skolan lyckades jag ta mig till en cykelverkstad som på ett kick monterade på en ny pedal. I glädjen över att kunna cykla funktionellt så åkte jag och kollade in te-butiken som ligger mitt i stan. De hade inte mitt favoritte men köpte ett annat, får se om det är gott. Nu har jag precis varit ute och skuttat med Pippin och ska göra mig en mugg te, en macka och dejta Essential Cell Biology och Basic Histology.
 
Tjo!

Förändringar

Publicerad 2013-10-06 22:45:33 i Allmänt, Kaninerna, Veterinärplugg,

En hel del har hänt sen jag skrev sist. Hela världen har vänts uppochned och tillbaka igen.
 
Den tolfte juli kom beskedet. Jag var uppe till fjälls men hade beställt av bror att han skulle kolla åt mig och sen ringa mig. Dagarna innan var jag så sjukt nervös så när jag hörde de där orden, "Du är antagen" blev jag grymt glad och lättad på en gång. Att jag varit uppe på kalvmärkning hela natten + traskat dit och tillbaka (promenad på cirkus 1,5 mil enkel väg över ett fjäll) gjorde mig inte direkt piggare den där morgonen. Men beskedet lyfte upp mig på rosa moln så jag orkade duscha och basta innan jag däckade på sängen och sov i någon timma.
 
Det glada beskedet var att jag kommit in på veterinärprogrammet, efter en väntan på flera år så äntligen skulle drömmen bli verklighet! 
 
Nu började planeringen. Vart ska jag bo? Hur ska jag bo? Kan jag få tag i bostad någonstans? Kan jag hitta någonstans åt kaninerna? Var då, hur då? Efter någon veckas letande så dök den upp, och jag knep den! En lägenhet på campus, djurtillåten. Visserligen bara i ett halvår men ändå tills dess. Då har jag massor av tid att hitta något permanent. Allt verkade lösa sig perfekt, Vera och Tufs skulle flytta med mig till Uppsala och bli innekaniner. Trodde vi.
 
En kväll i mitten av augusti så hände det som inte får hända. Tufs insjuknade i något, jag vet inte vad det var, som på en halv minut tog hans liv. Han dog i mina armar och jag kunde inte göra något för att hindra det. Min älskade gosgubbe var borta redan innan jag fattat vad som hände. Helt plötsligt stod jag där med bara en kanin. Min lilla Vera, vad skulle jag gjort utan henne då? Hon hjälpte och hjälper mig genom sorgen och saknaden efter Tufs. 
 
 
Alla planer stuvades om. Inte kan väl Vera bo själv i höst? Kan det möjligtvis, kanske, kanske gå att bonda henne med Fanny och Pippin, Melas kaniner? Vi testade och sedär, en vecka senare gick de tillsammans och en vecka till så var de bästisar. Underbara underbara niner. Detta ledde förstås till att det nu bor tre kaniner hemma hos mig. I en etta strax utanför Uppsala med skogen inpå knuten och vi trivs jättebra!
 
Utbilningen flyter på bra, första kursen är avklarad och imorgon börjar nästa. Jag stormtrivs på skolan, kåren och i klassen. 
 
 
 

Bortförklaringar

Publicerad 2013-10-06 14:42:43 i Allmänt,

- Hej bloggen, det var ett tag sen!
- Hej Sofia! Det var det minsann.
- Förlåt. Det har bara kommit in en massa annat emellan. Ska vi starta om vår relation på nytt?
- Hrmm. Kanske. Kan jag lita på dig nåt mer. Du överger mig ständigt och jämt ju.
- Ja, jag vet att du hamnat i skymundan. Men nu ska jag försöka skärpa mig!
- Okej då. Du kan väl få en chans till då.
- Tack!
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Sofia

Matte till en dvärghare, med allt vad det innebär, och en dvv/hoppkorsning som är den goaste kaninen som skuttat på jorden. Jag pluggar sedan hösten 2013 till veterinär i Uppsala och blir färdig januari 2019. Jag hjälper också till med en härlig liten shetlandsponny med mycket lurv vars favoritsyssla är att spana in tjejer.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela