En vecka utan dig
Var det bara en vecka sedan? Var det verkligen en hel vecka sedan? Kan tiden gå så fort och så oändligt långsamt på en enda gång?
Oftast tror jag knappt ens att jag fattar att hon är borta. Att hon inte kommer tillbaka mer. Ibland slår insikten till och då gör det så djävulskt ont. Som om hjärtat är borta och ersatts med ont. En tjock klump i halsen som gör det svårt att andas och tårarna som rinner så att jag knappt ser att skriva. Det var alldeles för tidigt. Alldeles alldeles för tidigt.
Jag saknar dig så mycket min vän. Så mycket att jag måste krama mig själv hårt för att inte spricka, explodera och spridas ut över halva Uppsala. Jag tänder ett ljus för dig varje kväll, som sprider värme och ljus, precis som du.
Pippin och Bums hälsar, pussa Tufs från mig
