Hoppfullt

Phlugan igår och inatt var fantastisk. Väldigt intensiv och mycket att göra, när klockan närmade sig ett på natten hade gästerna fortfarande inte druckit kaffe eller punch. Vid halv fyra började äntligen vår eftersittning och runt sextiden på morgonen var jag hemma och då gick jag inte sist.

 

När jag vaknade vid elva-tolv tiden var det första som hände att jag fick veta att hon jag skulle hyra rummet av i vår har fått tag i ett annat boende så det blir inte av. Om det krisar kan jag bo där januari och februari men inte längre än så. Där sket sig min trygghet inför våren. Jag har i alla fall intresseanmält mig till ett par bostäder här på Ultuna, får se om jag får något.

 

Sen dimper det ner ett sms som säger att ponnyn är dålig, han är svullen i käken och har svårt att äta, ingen vet vad det är och om han inte är bättre imorgon får han röntgas. Vi tog i alla fall en promenad vilket var uppskattat hos ponnyn. Hos mig med för den delen.

 

Dessutom är det fyra veckor sedan idag. Fyra veckor sedan Vera dog. Så fort jag tänker på henne blir halsen tjock och kinderna våta. 

 

Kan man låtsas som om den här dagen inte fanns?

 

 

Vera har bara varit här i en vecka i skrivande stund och är fortfarande en liten bebis. Hon är hoppstammad och jag hoppas att hon ska tycka det är roligt med hoppning. Vera är en gudomligt söt svartbrokig tjej med fladderöron.

 

Mor: Snöflingans Majesty of Course
Far: Grenens Gale of Darkness

 

Veras mamma är kullsyster med Snöflingans Majesty of Night, världsrekordhållaren i höjdhopp.

 

Tufs är min ögonsten. Han är en viltgrå dvärgvädursherre som fyller sju år den tolfte juni. Han kom till mig den 26 juli 2006 som en sex veckors bebis tillsammans med sina två systrar och är min första kanin.