Hoppfullt

Phlugan igår och inatt var fantastisk. Väldigt intensiv och mycket att göra, när klockan närmade sig ett på natten hade gästerna fortfarande inte druckit kaffe eller punch. Vid halv fyra började äntligen vår eftersittning och runt sextiden på morgonen var jag hemma och då gick jag inte sist.

 

När jag vaknade vid elva-tolv tiden var det första som hände att jag fick veta att hon jag skulle hyra rummet av i vår har fått tag i ett annat boende så det blir inte av. Om det krisar kan jag bo där januari och februari men inte längre än så. Där sket sig min trygghet inför våren. Jag har i alla fall intresseanmält mig till ett par bostäder här på Ultuna, får se om jag får något.

 

Sen dimper det ner ett sms som säger att ponnyn är dålig, han är svullen i käken och har svårt att äta, ingen vet vad det är och om han inte är bättre imorgon får han röntgas. Vi tog i alla fall en promenad vilket var uppskattat hos ponnyn. Hos mig med för den delen.

 

Dessutom är det fyra veckor sedan idag. Fyra veckor sedan Vera dog. Så fort jag tänker på henne blir halsen tjock och kinderna våta. 

 

Kan man låtsas som om den här dagen inte fanns?