Hoppfullt

Här kommer lite bilder på Brumma och Zelda

 

Zelda kastrerades i fredag och allt har gått bra så numera bor hon och Brumma tillsammans på heltid och stormtrivs. Här kommer lite bilder från ikväll:

 

I fredags tog jag, Mela och kaninerna tåget hem för att fira jul med bästa familjen. Jag har fått flera fina julklappar och älskar att vara hemma med alla nära och kära. 

 

När jag ändå är hemma passade jag på att åka och hämta ett nytillskott i familjen, lilla dvärgharen Zelda flyttade hit idag och jag hoppas hon ska trivas.

 

Välkommen Zelda!

 

 

 

Nu efter operationen (och före också för den delen) går Brumma på antibiotika och smärtlindring i form av Bactrim och Metacam. Nu dagarna precis efter operationen får hon dessutom dolorex två gånger per dag. Dessutom ger jag lite Critical Care i förebyggande syfte eftersom magen kan ta stryk av all medicin. Det har blivit lite av en vardagsgrej som nästan går av bara farten numera. Upp med mattan på bordet. Fram med alla flaskor och sprutor. Fram med handduk. Ladda en skål med pellets (mutor är väldigt viktiga i sammanhanget). 

 

Sen kan man plocka fram Brumma. Det här med medicin är inte väldigt uppskattat så för att förenkla saker och ting gör vi ett Brummapaket, betydligt mer lätthanterligt än en sprattlande ovillig liten kanin.

 

Efteråt är det obligatoriskt med mattemys och framför allt lite pellets. Jag brukar synka det så hon får en morgon och en kvällsgiva med pellets. Här syns också det gigantiska morotsbandaget. Tänk att allt det är till för att skydda en liten tå, som inte ens finns mer.

 

/Sofia

Idag var det dags för operation, nu skulle den onda tån bort!

Strax efter åtta traskade jag ner till djursjukhuset (underbart att ha det så nära) för att lämna in Brumma. Vi blev sittandes i väntrummet i 45 minuter (!) med en hel massa hundar. Jag tyckte det var jättejobbigt men Brumma samlade sig fort och började helt coolt smaska hö och äta nattbajs där inne i transporten. Inte nämnvärt påverkad av all hundlukt och ståhej. Okej, när två schnausrar började skälla blev det otäckt men hon kom över det snabbt. Jag tror nästan att matte tyckte det var äckligare än kaninen.

 

Väl inne på undersökningsrummet blev jag varse om att den kaninen inte är i akut behov av en openbur i alla fall,  klättrade på dörren för att komma ut på bordet. "Det är trååkigt i buren!"

 

Hela dagen var jag så orolig att jag inte var hungrig alls. Tryckte i mig massa fika på mötet men ville nog egentligen inte ha det. Gick hem för att inte behöva sitta och vänta på samtalet från veterinären men det hjälpte inte. Jag fick sitta och vänta i alla fall. När telefonen äntligen ringde och jag fick veta att allt gått bra blev jag så lättad!

 

Väl hemma började Brumma äta direkt. Först på sina maskrosblad som jag hittade (!) på vägen hem (jag gick ju as you know) och sen direkt på sin kvällsgiva med pellets. Jag hastade iväg till kåren, försenad som alltid, och när jag kom hem satt bebis och smaskade hö. En hel bunt fina pluttar har hon också lämnat.

 

Vad hände med den lilla nervösa, livrädda ulltussen jag hämtade för tre veckor sedan?

 

Natten mellan fredag och lördag satt jag lammvakt tillsammans med en kursare. Alltså att vi var ute hos fåren som ska lamma och kollade så att allt gick rätt till, redo att rycka in om något skulle gå fel. 

 

Det var ett par redan födda lamm som behövde extra omvårdnad som nappades ett par gånger under natten. Varav en fyrling som dog tidigt in på natten. Alldeles pytteliten och bara ett par dagar gammal. Hens tre syskon var lite bättre i alla fall och åt litegrann i alla fall.

 

Allt var lugnt nästan hela natten och vi började tro att det inte skulle komma några lamm den natten. Tji fick vi. Runt 4 på morgonen föddes två friska små lammungar och vi fick vara med och titta hela vägen. Att se ett liv komma till världen är verkligen något alldeles speciellt. 

 

Jag fick se både det bästa och det sämsta med att föda upp djur den natten.

 

Och imorgon har vi fått tid för Brummas amputation, orolig både för det ena och det andra.

Igår (inatt) ordnade vi amöbor återbjudningen 2013. Alltså en fest där vi bjöd tillbaka tvåor och treor på det de bjudit oss på under hösten. Insparken, faddermiddagen, amöbagasquen, brännbålet och inte minst ett av de bästa luciatåg jag sett!

 

Planeringen till återbjudningen började för ca två månader sedan då vi bestämde temat för kvällen. Sen har ledtrådar lämnats på olika sätt till våra äldrekursare. Som bilder i powerpointpresentationer, grötpaket på kåren och gemensamma profilbilder på facebook. Både klasser lyckades lista ut våra mer eller mindre tydliga hintar och kom klädda som temat eller i treornas fall, följande ett eget mottema. Vårt tema var Great Gatsby, för att knyta till vår amöbadans där låten kommer från filmen med samma namn.

 

Kvällen var fantastisk, våra spex kanske något få men de som blev vart riktigt bra! Sittningen följdes av ett grymt släpp men jag var jättetrött och halsen dödade mig så jag drog mig hemåt "redan" kvart över ett. Däckade vid två och vaknade elva timmar senare. Behövde nog den där sömnen tror jag!

 

Det slog mig under kvällen att jag snart gått en hel termin på min drömutbildning. Så fort det har gått och så otroligt mycket som hänt! Jag har träffat så många helt fantastiska människor, både egna kursare och äldrekursare som alltid ställer upp med stöd när bmb:n känns för tung. När första veckan gått, nångång för länge sedan i september och alla vi hundra amöbor stod utanför gallan och svor eden (på latin så vi förstod inte mycket), lade handen på det gigantiska hjärtat och blev välkomnade in i den stora veterinärfamiljen insåg jag inte hur mycket av en familj vi faktiskt är. Så mycket som vi amöbor fått av våra äldrekursare och så mycket tid de måste lagt på att vi skulle få den bästa första terminen som går att få är verkligen otroligt. Varken på gymnasiet eller högstadiet har jag upplevt den härliga känslan att alla studenter, oavsett årskurs, ställer upp för varandra och kan vara vän med alla.

 

Så ett gigantiskt TACK till alla mina kursare och äldre kursare, särskilt till BelieVet och WunderVets som gjort min första termin här på stutis oförglömlig!v

Igår morse när kaninerna fick frukost det första som hände i sedvanlig ordning (Jag skulle bara våga typ gå på toa eller bädda sängen före kaninfrukosten!) så märkte jag att Brumma inte ville stödja på vänster framtass. Jag plockade upp henne och såg att tassen var full med blod och en klo så ut att vara bruten. Senare märkte jag att matskålen var alldeles blodig den också.

 

Jag hade bråttom iväg och eftersom hon verkade pigg och åt bra så åkte jag för att hjälpa till att flytta en häst. Väl hemma igen bar det iväg till UDS omedelbums där det konstaterades ganska snabbt att det behövde tvättas och röntgas för att se vad som var felet överhuvud taget. Så Brumma fick lite sederingsmedel, det är inte så lätt att få en kaninbebis att sitta still för röntgen och undersökning.

 

 

 

 

Ikväll bjöd Veterinärmedicinska föreningen, veterinärstudenternas egen kår, in till årsmöte. En hel massa poster till alla möjliga utskott skulle väljas, allt från en ny styrelse till vem som ska vara krukväxtansvarig under nästa år.

 

Själv blev jag invald på två poster. Som årkursrepresentant på FiQ som är kårens eget fikautskott och där jag hänger mest varje tisdag ändå och som ledamot i DjurEtiska utskottet som jobbar med att bjuda in till diskussion om djuretiska frågor (you don't say) då det inte får så mycket plats i själva utbildningen. Jag tror att detta kommer bli riktigt bra och hoppas på ett kul och inspirerande år framöver!

 

Efter mötet, som tog sin tid med tanke på alla mer eller mindre krångliga val, bjöds det på soppa. Ett måste på VMF:s förenings- och årsmöten och vid den här årstiden passar soppa perfekt en onsdagskväll.

 

/Sofia

Slutade en timma tidigt men basgruppsmötet idag så det blev en kanintimma. Brumma har fått komma ut och skutta och sover så gott nu. Det är verkligen lugnt i lägenheten nu. Alla sover. Passade på att fota Brumma lite nu när det är ljust ute så bilderna inte bara blir blurr.

 

 

I veckan har jag fullt upp känns det som. Ikväll ska jag baka och sälja fika på kåren, imorgon är det årsmöte på VMF och på torsdag åker jag hem till västergötland. På fredag ska jag auskultera på blå stjärnan i Göteborg, hoppas på att det blir intressant!

 

Åka hem är skönt men det innebär samtidigt att långöronen är kvar i Uppsala. En vän ska sköta om dem men man blir ju ändå orolig så fort man ska lämna dem mer än över dagen. Nåja, det kommer nog gå alldeles utmärkt!