Hoppfullt

Lurvponnyns ägare frågade om jag kunde ta morgonen i stallet idag. Visst sa jag och ångrade mig lite när klockan ringde halv sju imorse. Det är ju lördag!

 

Men när jag väl kom upp var ångern som bortblåst. Ett par minus, soluppgång och hela landskapet vitt av frost. Inte blir det värre av att det är så fantastiskt fint i Hågadalen!

 

Först fick långbeningarna gå ut i hagen innan jag och ponnyn tog en härlig morgonpromenad. 

 

Gårdagen gick i ett kör med laboration, getövning, ponnymotion, kårstädning och DjurEt-möte. Jag var inte hemma förrän ganska sent på kvällen och var dödstrött så det blev mest lite Brummamys och kollaps i sängen typ.

 

Idag var undervisningsfri dag så jag har passat på att sova länge, tvätta och umgås mycket med Brumma. Hon är lite lös i magen, inte helt ovanligt för små bebisar som flyttat hemifrån, så jag fick blocka lite bajs i rumpan och så klippte jag klorna också. Det var nog första gången för henne för klorna var väldigt långa och spetsiga. Lite otäckt var det men det gick helt okej ändå.

 

Brumma blir modigare och modigare, nu har hon kommit till mig ett par gånger istället för att sätta sig i ett hörn så fort jag kommer nära. Idag har vi skypat med Mela också.

 

Nu har Brumma varit här en natt och är redan betydligt säkrare. Hon är fortfarande ganska nervös och skraj såklart men det blir bättre och bättre. Nu har hon hittat alla hyllor och skrymslen att gömma sig i.

 

Såklart kommer lite fler Brummabilder både från igår kväll och i dag.

 

Tog en sväng till Gävle tur och retur idag för att hämta kaninbebisen. Det var riktigt svårt att välja, alla tre var precis likadana och dessutom stressade av den nya miljön (backluckan på bilen) så de ville mest trycka i ett hörn. Det fick helt enkelt bli den med finast teckning på läppen.

 

Så här är hon, Snöflingans Bambubjörn som jag nog kommer kalla Brumma.

 

 

Idag har jag gjort färdigt det sista i bebisburen. Förlåt för de suddiga bilderna, jag insåg inte att de var så dåliga förrän jag importerat dem till datorn.

 

Hela buren. Jag velade, och velar fortfarande på var höhäcken ska sitta. Det är ju egentligen bra att ha den över toalådan eftersom det brukar bajsas en del när kaniner äter. Men då skulle den antingen hamna för högt upp eller skymma för så att man inte ser ut när man äter. Så höhäcken hamnade vid hyllan och toalådan under hyllan och så satte jag en höboll precis vid toalådan. Får se hur det funkar helt enkelt.

 

I eftermiddags skrev jag den sista av veckan tre tentor och nu är nästa tenta (om man inte räknar ev. omtentor) i januari. Skönt! 

 

Jag firade fredag med att ta en ponnykväll. Ponnyn och jag tog en stjärnpromenad och hade mysigt. När det var dags att vända fick jag övertala en stund.

 

"Vadå gå hem? Vi har ju precis kommit igång!"

"Jo men ditt knä ska inte vara ute för länge och jag fryser"

"Skaffa päls"

"Sorry, kom nu."

"Å okej då, du är tråkig."

 

Fick såklart vänta jättelänge på bussen inne i stan men när jag väl hoppat av bussen på Ultuna fick jag se ett stjärnfall. Ett riktigt sånt. Inte bara en liten fjuttstrimma på himlen utan en lång sträcka, rakt ner. Det är sånt som gör kvällen magisk.

 

Nu ska jag kura ner mig i soffan med nya boken Nyckeln och bara mysa! 

 

 

 

Kan till exempel se ut så här ett par dagar före tenta. 

 

Fadderpärmen framme, histologiboken uppe, vad som är kvar av en chokladkaka och bibeln Essential Cell biology som nu är lite bortglömd efter biokemimuntan igår.

 

Idag klarade jag av muntan i biokemi, one down two to go! Eller ja, klarade vet jag inte men jag gjorde den i alla fall. Nu väntar två dagars hårt plugg och en Catching Fire premiär (Självklart kvällen innan tentan) innan det är "förhör" (läraren visar bilder och vi svarar) i histologi på torsdag och skriftlig tenta i histologi på fredag. Histologi är alltså hur olika vävnader ser ut på mikroskopnivå, hur olika celler ser ut och i vilka vävnader man kan hitta vilka celler.

 

I helgen åker jag till Fia på Snöflingans kaniner för att hämta en bebis. Bäst att ta det efter tentaveckan tänkte jag, gaah! Jag längtar ihjäl mig, kan inte de där tentorna bara vara över snart?

 

Idag passade jag i alla fall på att dra en sväng förbi IKEA på vägen hem och köpa lite saker till nya buren i synnerhet och kaninerna och mig i allmänhet.

 

Idag räckte jag ut tungan år cellbiologiboken, packade ner långöronen och åkte till Sandra för att hoppträna. Två tjejer till var också där och hoppade med sina kaniner.

 

Vi satte upp en rakbana på lätthöjd och båda kaniner skötte sig bra, Pippin och jag kommer inte riktigt överens men stundtals hoppade han med fint flyt. Fanny var som vanligt, lite långsam och osäker fram till hindren men klarade det mesta stillastående med sina rakt-upp-rakt-ner skutt. 

 

Sen byggde vi om till en krokbana och Sandra hoppade sina elit- och svårkaniner, Yla och Tinka. Sist fick jag hoppa Fritz, en av Sandras hanar som var väldigt söt och snäll. Han påminde en del om Pippin i uppsynen.

 

 

 

På måndag är det dags för första examinationen i biomedicinsk baskurs. En muntlig tenta i biokemi. Den har legat där hela hösten, ändå kommer halva (om inte mer) klassen på i veckan att den visst är redan på måndag (däribland jag).

 

Helgen blir full av plugg men jag tänkte i alla fall försöka ta mig ner till UDS imorgon då de har öppet hus. Spännande! Trots den stundande muntan tänker jag ta fredagskväll nu och mysa ner mig i soffan med en bra film och en skål popcorn.

 

Fanny vet i all fall hur man slappnar av!

I förmiddags fick jag skjuts (tack igen!) till affären så att jag kunde köpa en bur till kaninbebisen som kommer nästa helg. En åttaveckorsbebis kan nämligen inte hålas innanför kompostgaller, den går rakt igenom. Buren är stor och fin, 150 cm lång och 70 cm bred. Det stora problemet var att få in den i lägenheten på ett sånt sätt att jag inte snubbar över den så fort jag ska någonstans.

 

Efter en ommöblering (som omfattade en hel massa damm, hö, gammalt stö som gömt sig i hörnen, en halv vattenskål över golvet och en hel del buntband) så tycker jag att jag fick in den fint intill väggen.

 

Auskultera är ett krångligt ord som jag innan jag började veterinärprogrammet aldrig hade hört. Aska-vadå?

 

Egentligen är det inte så krångligt som det låter, att auskultera är att iakta, titta på i princip. Som veterinärstudent ska man auskultera på ställen som man kan ha nytta av i sitt framtida yrke. Kan man inget om hästar kan man auskutera på en ridskola, kan man inget om kor kan man auskultera på en bondgård. Ja, i princip överallt kan man auskultera. Självklart även på veterinärkliniker. I åk 1 får man garanterat auskultera vid minst ett tillfälle på UDS, Universitets djursjukhuset, antingen på smådjur eller den ambulatoriska kliniken. Men man får gärna ordna egna auskultationsplatser, så många som man bara kan och vill.

 

Självklart vill man passa på och göra det och jag har nu fixat min första auskultationsplats, på exotiska avdelningen på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg. Om ni någon gång kollat på djursjukhuset på SVT (Jag erkänner, följer det slaviskt) och sett en man i hawaiiskjorta som matchar handdukar med färgen på fåglarnas fjädrar så känner ni igen Bo Runsten. Det är han som är ansvarig för exotiska avdelningen där, nu kommer jag förmodligen inte att träffa honom när jag är där men det är ändå roligt!

 

Och för er som inte har full koll på sveriges konstiga specialistutbilndningar så går både reptiler, fåglar, gnagare och kaniner och säkert massa mer in under rubriken exotiska djur. Det vill säga allt utom katt, hund, häst och lantbruksdjur.

Nästa helg kommer jag åka till Fia och hämta hem en liten svartbrokad kaninbebis. En tjej blir det men än så länge vet jag inte vilken. Med anledning av det ska jag åka och köpa en ny bur imorgon, det enda problemet är hur jag ska få plats med nya buren i lägenheten men det får gå helt enkelt. Jag har en plan som jag hoppas ska fungera.

 

Mamma till kullen är samma som Pippins mamma, alltså är bebisen halvsyster till Pippin.

 

 

 

Phlugan igår och inatt var fantastisk. Väldigt intensiv och mycket att göra, när klockan närmade sig ett på natten hade gästerna fortfarande inte druckit kaffe eller punch. Vid halv fyra började äntligen vår eftersittning och runt sextiden på morgonen var jag hemma och då gick jag inte sist.

 

När jag vaknade vid elva-tolv tiden var det första som hände att jag fick veta att hon jag skulle hyra rummet av i vår har fått tag i ett annat boende så det blir inte av. Om det krisar kan jag bo där januari och februari men inte längre än så. Där sket sig min trygghet inför våren. Jag har i alla fall intresseanmält mig till ett par bostäder här på Ultuna, får se om jag får något.

 

Sen dimper det ner ett sms som säger att ponnyn är dålig, han är svullen i käken och har svårt att äta, ingen vet vad det är och om han inte är bättre imorgon får han röntgas. Vi tog i alla fall en promenad vilket var uppskattat hos ponnyn. Hos mig med för den delen.

 

Dessutom är det fyra veckor sedan idag. Fyra veckor sedan Vera dog. Så fort jag tänker på henne blir halsen tjock och kinderna våta. 

 

Kan man låtsas som om den här dagen inte fanns?

 

 

Pippin måste var något av det gosigaste som vandrat på fyra pälsiga tassar.

 

Så fort jag kommer och ska städa eller fixa med något nära golvet så är han där med nosen och säger "Kaan du klia mig på pannan! Snäälla!"

 

Och så söt som han är kan man ju inte låta bli.

 

Såhär kan det se ut hos två små kaniner efter natten

I helgen (eg. torsdag-fredag) är det veterinärkongressen. Det betyder att en hel massa veterinärer och företag åker till Ultuna för att hålla/lyssna på föredrag i aktuella ämnen, visa upp sina produkter (främst företagen då) och inte minst för att träffa alla veterinärkollegor över hela landet.

 

För mig som nypåbörjad veterinärstudent som fattar knappt hälften av vad de pratar om så har jag mest gått omkring på mässan och plockat pennor och godis. Lyssnat på en del säljare/företagare/whatever också men jag får erkänna att en hel del gick in genom ena örat och ut genom andra. Man kan inte vara bäst jämt liksom.

 

Något annat som händer i anslutning till veterinärkongressen är Den Glada Phlugans Fest, förkortat Phlugan, som äger rum vartannat år. Det är Den Glada Phlugans Ordens fest och är tydligen en helt galen sittning med massa veterinärer, allt från studenter till 80-åriga gubbar. Traditionen lyder att amöbor serverar, alltså ska jag imorgonkväll göra mitt yttersta för att spilla svartsoppa på så få som möjligt. Menyn är nämligen traditionell gåsamiddag. Undrar vad jag gett mig in på..

 

/Sofia

Nu tänkte jag runda av kvällen med lite biokemiplugg. (Men som ni märker försöker jag desperat undkomma genom att skriva en massa blogginlägg.) Biokemi är ett förvirrande ämne, biologi och kemi på samma gång, tänk er det liksom.

 

Den biokemin jag håller på med just nu handlar mest om celler och hur cellen är uppbygd på molekylnivå, hur alla organeller (cellorgan), cellmembran och celltransporter fungerar.

 

En cell är som en liten kropp inne i kroppen. Den har allt den behöver, ett reproduktionssystem, en kopiator, en energifabrik och en avfallskvarn. Den har väggar och vissa har till och med distinkta golv och tak, allt beroende på var de sitter och har för funktion. Cellen har också en stomme som håller formen och dessutom har den små järnvägar överallt så att molekyler lätt ska kunna ta sig fram i cellen. Alla dessa smådelar i cellen byggs upp på fiffiga sätt med hjälp av proteiner, kolhydrater och fetter. De kallas organeller, alltså organ i cellen, och självklart har de massa fina namn.

 

 

Reproduktionssystemet räknar jag som DNA. Där all information cellen behöver finns lagrad.

Kopiatorn innefattar bl a RNA och ribosomer

Energifabriken är mitokondrierna

Avfallskvarnen är lysosomern

Stommen och järnvägarna är cytoskelettet

 

När man inser hur det hela hänger ihop är det väldigt fascinerande men vägen dit tycks ibland oändligt lång. Och när man väl tagit paus vill man inte gärna starta motorn igen, attans att tentan inte väntar på att man ska orka ta tag i plugget.

 

Ikväll var en kaninkompis över på en mugg te och kaninprat. Det var riktigt trevligt att att prata kanin en stund och man blir så inspirerad att hitta på nya saker med ninisarna. Tyvärr blev Fanny och Pippin ganska nervösa när L kom, hon har nämligen hund och luktade jeteläskigt. De vågade sig fram lite då och då men var på sin vakt hela tiden. Jag var också läskig eftersom jag hade varit och hälsat på hunden tidigare.

 

 

Mela påpekade att alla faktiskt inte läst biologi på gymnasiet och kanske inte hänger med på allt jag pratar om. Så jag ska försöka förklara lite bättre vad jag faktiskt håller på med. Ni får gärna hojta till om det blir för krångliga ord eller för "barnsliga" formuleringar. Det blir ju lätt så att man, eftersom man nästintill bara umgås med veterinärstudenter, pratar med alla krångliga vetenskapliga och latinska termer som ingen annan fattar (vilket är helt naturligt att inte göra). 

 

Idag har jag faktiskt inte pluggat alls (aj aj!), jag var nämligen ledig från föreläsningar idag så jag passade på att åka in till stan för diverse saker som skulle inhandlas och sen har jag stått och sålt fika på veterinärkongressen. 

 

Så nu är det väl som jag borde ta tag i plugget och göra lite nytta men det är så svårt att börja. Tror att jag ska förbereda lite inlägg här först..

 

/Sofia

Förmiddagen var intensiv med två föreläsningar och en mikroskopering. Idag ställde vi in mikroskopen på olika sorters nervvävnad. Det är ganska coolt att kunna se axoner med myelinskidor och noder! Det här hann jag alltså med innan klockan slog tolv.

 

Sen var det snabbt iväg till stallet för en härlig körtur. Ponnyn var pigg och glad och bjöd mig till och med på ett par galopper! En härlig galopp ger faktiskt nästan samma kick i vagn som på hästryggen. Riktigt härligt!

 

 

Sedan Vera gick bort har jag gått i tankarna på en ny kanin men inte velat bestämma något innan jag fått boende ordnat till i vår då mitt kontrakt jag har nu bara löper till nyår. Idag var jag och tittade på en lägenhet att dela med en annan tjej och allt kändes bra så vi bestämde att jag flyttar in. Där kan jag ha kanin utan problem och det är ett tillsvidarekontrakt vilket också är skönt.

 

Jag kommer alltså flytta till en tvåa som jag kommer dela med en annan tjej, vi har varsitt sovrum och delar hall, kök och toa. Mitt rum har dörr direkt ut på balkongen, mysigt. Dessutom med betydligt lägre hyra än jag betalar nu.

 

Medan jag letat boende har jag också kikat lite på kaninkullar för att se om det finns något intressant och jo visst, Veras uppfödare har just nu en kull med Pippins mamma som mamma så jag ska till henne och kika i nästa vecka och förhoppningsvis tinga en bebis.

 

Veterinärprogrammet är (som tur är) inte bara cellmembran, fosforlipider, cellulära transportsystem och olika sorters benbildning. I veckan fick vi för första (men inte sista) gången kontakt med levande djur på utbildningen.

 

Det är så att SLU har en getbesättning som man forskar på (lite olika forskningsprojekt från år till år men inget som påverkar getterna negativt) och dessa getter får vi första ringare öva på, alltså hälsokolla och följa under deras dräktighet-killning och första tiden med killingen. I veckan hade jag min första getövning.

 

Vi fick först veta lite om getterna innan vi fick välja varsin get att jobba med två och två. Jag och en kompis hamnade med en söt men listig get vid namn Keso.

 

 

Idag tog jag sovmorgon till 10, skönt att få sova länge! Sen upp och göra helgfrukost (vilket innebär ett kokt ägg till filen) och iväg till världen finaste shettis. 

 

De hade nog fått frukost ganska nyss när jag kom upp men Ponnyn följde gärna med in i alla fall. Idag hade jag planerat att vi skulle gå på promenad (upptäcksfärd) i skogen och försöka hitta lite fler fins körvägar. Det är lite opraktiskt att vara på upptäcksfärd med vagnen, inte så lätt att bara vända när vägen tar slut liksom. Ponnyn var ganska omotiverad till en början. Gick låångsamt och tyckte att vi kunde stå kvar och mysa i stallet. Men när vi svängde ner i skogen blev det roligare. Det kan ha något att göra med den andra hästen som tog samma väg som oss men 20 m före. Herr hingst ville gärna hälsa.

 

Det gick bra till en början, vi hittade en jättefin väg som gick längs kanten på ett fält. Sen kom vi in i skogen igen till en liten blöt stig och tillslut kom vi ut på grusvägen igen och där satt visst en ridning förbjuden skylt på stigen vi kom ifrån. Räknas en shettis på promenad som ridning?

 

Mysigt hade vi i alla fall, det är äkta själavård att var uppe hos hästen!