Som en berg- och dalbana
"Hur mår du?"
"Okej. Tills dess du frågade. Nu vill jag bara gå och gömma mig under en sten någonstans."
Det går bra. Nej jag har inte gråtit färdigt. Ni bara ser det inte. Jag skrattar, jag ler, jag pratar, under vissa ögonblick lyckas jag glömma. Glömma vad som hänt. Klänga mig fast i drömmen. Drömmen om den underbara lilla nosen och de försiktiga tassarna. Öronen som står på trekvart och det underbara lilla livet som fick en så kort stund här på jorden. Drömmen som så abrubt tog slut.
