Hoppfullt

Gårdagen gick i ett kör med laboration, getövning, ponnymotion, kårstädning och DjurEt-möte. Jag var inte hemma förrän ganska sent på kvällen och var dödstrött så det blev mest lite Brummamys och kollaps i sängen typ.

 

Idag var undervisningsfri dag så jag har passat på att sova länge, tvätta och umgås mycket med Brumma. Hon är lite lös i magen, inte helt ovanligt för små bebisar som flyttat hemifrån, så jag fick blocka lite bajs i rumpan och så klippte jag klorna också. Det var nog första gången för henne för klorna var väldigt långa och spetsiga. Lite otäckt var det men det gick helt okej ändå.

 

Brumma blir modigare och modigare, nu har hon kommit till mig ett par gånger istället för att sätta sig i ett hörn så fort jag kommer nära. Idag har vi skypat med Mela också.

 

Tog en sväng till Gävle tur och retur idag för att hämta kaninbebisen. Det var riktigt svårt att välja, alla tre var precis likadana och dessutom stressade av den nya miljön (backluckan på bilen) så de ville mest trycka i ett hörn. Det fick helt enkelt bli den med finast teckning på läppen.

 

Så här är hon, Snöflingans Bambubjörn som jag nog kommer kalla Brumma.

 

 

I eftermiddags skrev jag den sista av veckan tre tentor och nu är nästa tenta (om man inte räknar ev. omtentor) i januari. Skönt! 

 

Jag firade fredag med att ta en ponnykväll. Ponnyn och jag tog en stjärnpromenad och hade mysigt. När det var dags att vända fick jag övertala en stund.

 

"Vadå gå hem? Vi har ju precis kommit igång!"

"Jo men ditt knä ska inte vara ute för länge och jag fryser"

"Skaffa päls"

"Sorry, kom nu."

"Å okej då, du är tråkig."

 

Fick såklart vänta jättelänge på bussen inne i stan men när jag väl hoppat av bussen på Ultuna fick jag se ett stjärnfall. Ett riktigt sånt. Inte bara en liten fjuttstrimma på himlen utan en lång sträcka, rakt ner. Det är sånt som gör kvällen magisk.

 

Nu ska jag kura ner mig i soffan med nya boken Nyckeln och bara mysa! 

 

 

 

På måndag är det dags för första examinationen i biomedicinsk baskurs. En muntlig tenta i biokemi. Den har legat där hela hösten, ändå kommer halva (om inte mer) klassen på i veckan att den visst är redan på måndag (däribland jag).

 

Helgen blir full av plugg men jag tänkte i alla fall försöka ta mig ner till UDS imorgon då de har öppet hus. Spännande! Trots den stundande muntan tänker jag ta fredagskväll nu och mysa ner mig i soffan med en bra film och en skål popcorn.

 

Fanny vet i all fall hur man slappnar av!

I förmiddags fick jag skjuts (tack igen!) till affären så att jag kunde köpa en bur till kaninbebisen som kommer nästa helg. En åttaveckorsbebis kan nämligen inte hålas innanför kompostgaller, den går rakt igenom. Buren är stor och fin, 150 cm lång och 70 cm bred. Det stora problemet var att få in den i lägenheten på ett sånt sätt att jag inte snubbar över den så fort jag ska någonstans.

 

Efter en ommöblering (som omfattade en hel massa damm, hö, gammalt stö som gömt sig i hörnen, en halv vattenskål över golvet och en hel del buntband) så tycker jag att jag fick in den fint intill väggen.

 

Auskultera är ett krångligt ord som jag innan jag började veterinärprogrammet aldrig hade hört. Aska-vadå?

 

Egentligen är det inte så krångligt som det låter, att auskultera är att iakta, titta på i princip. Som veterinärstudent ska man auskultera på ställen som man kan ha nytta av i sitt framtida yrke. Kan man inget om hästar kan man auskutera på en ridskola, kan man inget om kor kan man auskultera på en bondgård. Ja, i princip överallt kan man auskultera. Självklart även på veterinärkliniker. I åk 1 får man garanterat auskultera vid minst ett tillfälle på UDS, Universitets djursjukhuset, antingen på smådjur eller den ambulatoriska kliniken. Men man får gärna ordna egna auskultationsplatser, så många som man bara kan och vill.

 

Självklart vill man passa på och göra det och jag har nu fixat min första auskultationsplats, på exotiska avdelningen på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg. Om ni någon gång kollat på djursjukhuset på SVT (Jag erkänner, följer det slaviskt) och sett en man i hawaiiskjorta som matchar handdukar med färgen på fåglarnas fjädrar så känner ni igen Bo Runsten. Det är han som är ansvarig för exotiska avdelningen där, nu kommer jag förmodligen inte att träffa honom när jag är där men det är ändå roligt!

 

Och för er som inte har full koll på sveriges konstiga specialistutbilndningar så går både reptiler, fåglar, gnagare och kaniner och säkert massa mer in under rubriken exotiska djur. Det vill säga allt utom katt, hund, häst och lantbruksdjur.

Nästa helg kommer jag åka till Fia och hämta hem en liten svartbrokad kaninbebis. En tjej blir det men än så länge vet jag inte vilken. Med anledning av det ska jag åka och köpa en ny bur imorgon, det enda problemet är hur jag ska få plats med nya buren i lägenheten men det får gå helt enkelt. Jag har en plan som jag hoppas ska fungera.

 

Mamma till kullen är samma som Pippins mamma, alltså är bebisen halvsyster till Pippin.

 

 

 

Phlugan igår och inatt var fantastisk. Väldigt intensiv och mycket att göra, när klockan närmade sig ett på natten hade gästerna fortfarande inte druckit kaffe eller punch. Vid halv fyra började äntligen vår eftersittning och runt sextiden på morgonen var jag hemma och då gick jag inte sist.

 

När jag vaknade vid elva-tolv tiden var det första som hände att jag fick veta att hon jag skulle hyra rummet av i vår har fått tag i ett annat boende så det blir inte av. Om det krisar kan jag bo där januari och februari men inte längre än så. Där sket sig min trygghet inför våren. Jag har i alla fall intresseanmält mig till ett par bostäder här på Ultuna, får se om jag får något.

 

Sen dimper det ner ett sms som säger att ponnyn är dålig, han är svullen i käken och har svårt att äta, ingen vet vad det är och om han inte är bättre imorgon får han röntgas. Vi tog i alla fall en promenad vilket var uppskattat hos ponnyn. Hos mig med för den delen.

 

Dessutom är det fyra veckor sedan idag. Fyra veckor sedan Vera dog. Så fort jag tänker på henne blir halsen tjock och kinderna våta. 

 

Kan man låtsas som om den här dagen inte fanns?

 

 

I helgen (eg. torsdag-fredag) är det veterinärkongressen. Det betyder att en hel massa veterinärer och företag åker till Ultuna för att hålla/lyssna på föredrag i aktuella ämnen, visa upp sina produkter (främst företagen då) och inte minst för att träffa alla veterinärkollegor över hela landet.

 

För mig som nypåbörjad veterinärstudent som fattar knappt hälften av vad de pratar om så har jag mest gått omkring på mässan och plockat pennor och godis. Lyssnat på en del säljare/företagare/whatever också men jag får erkänna att en hel del gick in genom ena örat och ut genom andra. Man kan inte vara bäst jämt liksom.

 

Något annat som händer i anslutning till veterinärkongressen är Den Glada Phlugans Fest, förkortat Phlugan, som äger rum vartannat år. Det är Den Glada Phlugans Ordens fest och är tydligen en helt galen sittning med massa veterinärer, allt från studenter till 80-åriga gubbar. Traditionen lyder att amöbor serverar, alltså ska jag imorgonkväll göra mitt yttersta för att spilla svartsoppa på så få som möjligt. Menyn är nämligen traditionell gåsamiddag. Undrar vad jag gett mig in på..

 

/Sofia

Mela påpekade att alla faktiskt inte läst biologi på gymnasiet och kanske inte hänger med på allt jag pratar om. Så jag ska försöka förklara lite bättre vad jag faktiskt håller på med. Ni får gärna hojta till om det blir för krångliga ord eller för "barnsliga" formuleringar. Det blir ju lätt så att man, eftersom man nästintill bara umgås med veterinärstudenter, pratar med alla krångliga vetenskapliga och latinska termer som ingen annan fattar (vilket är helt naturligt att inte göra). 

 

Idag har jag faktiskt inte pluggat alls (aj aj!), jag var nämligen ledig från föreläsningar idag så jag passade på att åka in till stan för diverse saker som skulle inhandlas och sen har jag stått och sålt fika på veterinärkongressen. 

 

Så nu är det väl som jag borde ta tag i plugget och göra lite nytta men det är så svårt att börja. Tror att jag ska förbereda lite inlägg här först..

 

/Sofia

Förmiddagen var intensiv med två föreläsningar och en mikroskopering. Idag ställde vi in mikroskopen på olika sorters nervvävnad. Det är ganska coolt att kunna se axoner med myelinskidor och noder! Det här hann jag alltså med innan klockan slog tolv.

 

Sen var det snabbt iväg till stallet för en härlig körtur. Ponnyn var pigg och glad och bjöd mig till och med på ett par galopper! En härlig galopp ger faktiskt nästan samma kick i vagn som på hästryggen. Riktigt härligt!

 

 

Sedan Vera gick bort har jag gått i tankarna på en ny kanin men inte velat bestämma något innan jag fått boende ordnat till i vår då mitt kontrakt jag har nu bara löper till nyår. Idag var jag och tittade på en lägenhet att dela med en annan tjej och allt kändes bra så vi bestämde att jag flyttar in. Där kan jag ha kanin utan problem och det är ett tillsvidarekontrakt vilket också är skönt.

 

Jag kommer alltså flytta till en tvåa som jag kommer dela med en annan tjej, vi har varsitt sovrum och delar hall, kök och toa. Mitt rum har dörr direkt ut på balkongen, mysigt. Dessutom med betydligt lägre hyra än jag betalar nu.

 

Medan jag letat boende har jag också kikat lite på kaninkullar för att se om det finns något intressant och jo visst, Veras uppfödare har just nu en kull med Pippins mamma som mamma så jag ska till henne och kika i nästa vecka och förhoppningsvis tinga en bebis.

 

Veterinärprogrammet är (som tur är) inte bara cellmembran, fosforlipider, cellulära transportsystem och olika sorters benbildning. I veckan fick vi för första (men inte sista) gången kontakt med levande djur på utbildningen.

 

Det är så att SLU har en getbesättning som man forskar på (lite olika forskningsprojekt från år till år men inget som påverkar getterna negativt) och dessa getter får vi första ringare öva på, alltså hälsokolla och följa under deras dräktighet-killning och första tiden med killingen. I veckan hade jag min första getövning.

 

Vi fick först veta lite om getterna innan vi fick välja varsin get att jobba med två och två. Jag och en kompis hamnade med en söt men listig get vid namn Keso.

 

 

Idag tog jag sovmorgon till 10, skönt att få sova länge! Sen upp och göra helgfrukost (vilket innebär ett kokt ägg till filen) och iväg till världen finaste shettis. 

 

De hade nog fått frukost ganska nyss när jag kom upp men Ponnyn följde gärna med in i alla fall. Idag hade jag planerat att vi skulle gå på promenad (upptäcksfärd) i skogen och försöka hitta lite fler fins körvägar. Det är lite opraktiskt att vara på upptäcksfärd med vagnen, inte så lätt att bara vända när vägen tar slut liksom. Ponnyn var ganska omotiverad till en början. Gick låångsamt och tyckte att vi kunde stå kvar och mysa i stallet. Men när vi svängde ner i skogen blev det roligare. Det kan ha något att göra med den andra hästen som tog samma väg som oss men 20 m före. Herr hingst ville gärna hälsa.

 

Det gick bra till en början, vi hittade en jättefin väg som gick längs kanten på ett fält. Sen kom vi in i skogen igen till en liten blöt stig och tillslut kom vi ut på grusvägen igen och där satt visst en ridning förbjuden skylt på stigen vi kom ifrån. Räknas en shettis på promenad som ridning?

 

Mysigt hade vi i alla fall, det är äkta själavård att var uppe hos hästen!

 

 

 

I helgen var jag och en klasskompis på SANHCP:s grundkurs i hovverkning. Kursen består både av teori, hovens anatomi, olika sorters vildhästhovar och massa mer, och praktik, dvs verkning av slakthovar.

 

Jag verkade totalt sex hovar, de var av varierande storlek och form och jag lärde mig verkligen mycket! Innan helgen har jag inte verkat en enda hov men nu känner jag mig hyfsat säker på att ge mig ut och verka på friska hästar.

 

Jag tänkte dela med mig av bilder på hovar från helgen.  Jag låter bilderna tala för sig själva, först kommer en bild på hur hoven så ut före verkning och sen en bild på hur den såg ut efter verkning.

 

Även idag stod laboration på schemat. Denna gången var det ko-proteiner som hamnade i händerna på oss. Trots att labbhandledningen fick en att känna det som om vi skulle göra något väldigt avancerat var det mest pippetterande mellan olika rör och behållare. 

 

Efter labben följde serveringsträning på kåren för att lära sig hur man ska servera på Den glada phlugans fest i november. Inte för att jag blev så väldigt mycket klokare men det var nog bra, man fick gratis mat!

 

Sen kastade jag mig iväg till stallet och ponnyn. Idag lyfte han på huvudet när jag ropade på honom, vi börjar lära känna varandra så smått. Inte för att han glatt kom travandes mot mig men det är i alla fall en början!

 

Väl i stallet var jag glad att han gått med regntäcke idag och att leran satt på det och inte på pälsen, jag hade aldrig fått bort den. Jag borstade och selade så snabbt jag kunde (okej, selningen kanske inte gick så snabbt ändå men vanan är inte riktigt inne där ännu) för att kanske få lite ljus till körturen. Trots det var det ganska mörkt när vi väl kom iväg men det gick bra ändå. Ponnyn verkade inte bry sig särskilt mycket om mörkret.

 

Efter att ponny var utsläppt i hagen igen mockade jag boxen, sopade och fixade i stallet. Det är riktigt avkopplande att gå där och pyssla för sig själv. Alldeles tyst och massa plats att tänka utan att nödvändigtvis ha aminosyror i skallen.

 

 

Jag har återupptäckt min lilla digitalkamera, med snart sex år på nacken så är den kanske inte så väluppdaterad men den tar i alla fall bättre bilder är Iphonen och är betydligt lättare att fota med inomhus än systemkameran med telezoomobjektiv.

 

Så här kommer lite kvällsfärska kaninbilder!

 

Det har varit mycket depp här det senaste, och mycket depp är det men världen tickar på oavsett om man vill det eller inte.

 

Veterinärprogrammet är inte heller bara plugg även om man kan tro det. Idag var det FiQ på kåren, precis som alla andra tisdagar. FiQ är alltså café men diverse kakor och mackor. Jag brukar hjälpa till på FiQ vilket innebär att man bakar och fixar innan serveringen börjar och sen står man i köket och gör vad som behöver göras. Idag bredde jag mackor mest. Efter att man gått av sitt pass får man göra sig en baguette och fika så mycket man vill.

 

Idag var det cheesecake-tema, något man inte kan hålla sig ifrån. Jag åt kolacheesecake, chokladcheesecake och vegansk (Hur man nu kan få cheesecake att bli vegansk) blåbärscheesecake. Och en baguette med vad som fanns kvar. Sen mådde jag lite illa, det är den möjliga biverkningen av att jobba på FiQ.

 

Att cykla till skolan idag var inte särskilt roligt. Bara det är det blir mörkare och mörkare för varje morgon gör en deprimerad, att det sen var kallt och blåste is ungefär gjorde inte saken bättre. Sa jag cykla till skolan? Jag ändrar mig, bara att gå upp ur sängen var pest och pina en morgon som idag.

 

Ändå lyckades jag dra mig upp, jag gav två istället för tre hungriga kaniner frukost, jag kom ihåg allt jag skulle ha med mig och jag kom i tid till mötet på morgonen. Tack vare härliga gruppmedlemmar var förmiddagen ganska trevlig. Vi diskuterade epitel, bindväv, cell-cell- och cell-matrixkontakter, mitosens faser, proteiner som veckas och mycket mer samtidigt som vi åt äppelpajen jag lyckades knåpa ihop igår kväll.

 

Vägen hem från BMC var betydligt trevligare. Himlen var nästan blå och trots isande vind värmde solen skönt i ansiktet. Färgerna ute nu är ju helt vidunderligt vackra, träden går i gult, rött och orange och detsamma med marken. Väl hemma passade jag på att ta ut kaninerna i det fina höstvädret, både Fanny och Pippin uppskattade att få komma ut i solen och få gräs under tassarna. Jag har inte orkat ta ut dem något i veckan så de har blivit lite understimulerade tror jag. Pippin har försökt gräva ett rymningshål idag så jag möttes av ett halv liggunderlag utspritt över hagen när jag kom hem..

 

Pippin på höstlöv. Han är himla fin!